Published with Blogger-droid v1.7.3
2 timmar sedan
onsdag 5 oktober 2011
Skönt
Nu när jag tränar regelbundet är det sällan jag har träningsvärk. Men inatt vaknade jag av värk. Det kanske inte är så konstigt. Har sprungit dryga milen, varit på gymmet och powerpromenerat med Sus. Och detta bara sen i lördags. Idag blir det vilodag. Men imorgon är det både gymmet och prommis med Sus. Att bli träningsberoende har för mig tagit närmare tre år. Gissa om jag önskat all träning åt helvete under de åren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Tror fan att jag ska GÅ till jobbet idag! Det är sol här också.
Alltså - det verkar som att vissa får träningsvärk - andra inte. Jag har ju alltid tränat (mer eller mindre - oftast mer) och jag känner alltid lite av det. Men sen har jag ju tränat PT i 1,5 år allt mellan 1-3 ggr i veckan. Alltså den träningsvärk jag har - gaaaaah - den går inte att beskriva i ord. Varje vecka. Månad ut. Månad in. Jag kan lätt räkna dom dagar jag INTE haft träningsvärk senaste åren...
Titta, Singelmamman! Jag har skrivit en roman! Igen!
Jag får nog jobba lite mer på just träningsberoendet men så är jag ju egentligen lat av naturen så... ;D
Det är höst här också men mer åt det gråa och blåsiga hållet.
Pöss
Vad härligt det låter att ha kommit in i träningsrutiner. Skulle behöva det också, men det är lite komplicerat...
Nilla: Hoppas du gjorde det. Här var det ljuvligt, jag tog också en rask promenad på morgonen.
Ellen: Åh jag älskar kommentarsromaner! Jag har sällan sån här träningsvärk. Konstant värk, men inte som i natt. Jag gillar att känna att jag tagit i. Så jag funderar på om jag verkligen tar i alla gånger jag tränar. Får ta i lite mer och se hur det känns.
Gafflan: Lat är bara förnamnet på mig! Du skulle bara veta. Fast du har ju sett lite av det. Och det är lättare att gå ut om det är sol än om det regnar. KRAM!
Glimra: Jag tänker inte svara på vad du skulle kunna göra, för det vet jag inte. Men jag vet att det tar förbannat lång tid. Och det är absolut inte lätt att hålla ut.
Jag har aldrig haft träningsvärk i hela mitt liv.......undrar varför....
Och nu har jag läst (skummat) ikapp mig och tittat ikapp mig....så mycket jag missat men nu så....Kramar
Har aldrig inte kommit dit du är ...
Promenad med hunden får mig att må bra! Oxå ett form av gift utan träningsvärk... Kram
För mig har det tagit 4 år att bli av med mitt träningsmissbruk, nu mår jag bra igen, cyklar cirka 20 mil i veckan och lyfter lite skrot då och då, mina bröstmuskler börjar slappa till sig lite, märkte det då jag sprang i en trapp här om dagen. Ska inte göra om det, det blir hiss i fortsättningen!
Var rädd om dig!
Kram ifrån Oumberlige Peter!
SnäckskalsAgneta: Jag kan berätta allt du inte läst, när vi ses.
Tankar: Tror kanske att regelbundenheten är nyckeln.
OumbärligaPeter: Usch, jag hoppas inte att jag drabbas av missbruk. Jag tar alltid hiss och rulltrappa om det finns.
Rädd är jag inte så ofta, men försöker ta hand om mig. Kramar tillbaka.
Jag vill också bli träningsberoende. Jag tränade igår och jag ska träna på fredag igen. Jag vaknade också av värk natten till igår. Det tror jag beror på att jag är för otränad.
jag är medberoende. ska vi starta en grupp?
Knasterfaster: Det kommer, jag lovar, men det kan ta tid.
Malla: Ja! Gärna. Jag är medberoende till alla som tränar, jag med.
Höstrusket som utlovas ignorerar vi.
Annars kanske vi borde testa det där jävla gymet ändå.
Sus: JA, på båda.
Alltså. Fan. Jag gjorde det <3 TACK!
Sus: Du gjorde det! Och du gjorde det förbannat bra! Tack själv, för att jag fick följa med!
Skicka en kommentar