Du vet scener på film när huvudpersonen tar fel på en person och de blir bästisar och de gör allt tillsammans i resten av livet. Eller huvudpersonen tar fel på en person och blir förälskad i den okända och så lever de lyckliga i resten av sitt liv. Fast då är den okända mindre okänd. Det funkar. På film.
Däremot funkar det inte när du är halvnaken i en träningslokal/omklädningsrum.
Published with Blogger-droid v1.7.3
14 kommentarer:
Vet du, när jag var ute och höstgrävde i dag så slog det mig plötsligt vad jag missar i helgen....satan också att det är så långt mellan oss. Också (höhöhö....). Kramar
Hahaha vad har du nu gjort??
Hoppla vad hände där??
Ooops.;)
Du kan inte bara berätta hälften - nu vill vi höra ALLT!
Hm, du kanske inte ska kasta ut barnet med badvattnet innan du har tänkt igenom och avvaktat och kollat vad som händer nu?
Hahahaha! Vad har du gjort?!?!
I morgon håller jag koll på dig =)
Men jag tycker att man måste chansa. Tänk om? Om det funkar.
Fast inte vet jag vad som hänt dig, jag bara tänker på att börja snacka med folk. Sånt älskar jag.
SnäckskalsAgneta: Allt är det långt till! Allt! :-( Kram
Ann-Sofie: Jag?
Marie: Vi kan väl säga att jag pratade med en person...
Chrissan: Ooopsi verkligen.
Shamrock: Om du visste så tråkigt det var skulle du inte önska allt.
Nilla: Normalt är det mitt förhållningssätt. Här känns det rätt att ha gjort tvärtom.
Sus: Känns tryggt, att du är med.
Kia: Häng med mig, jag snackar typ tyvärr alltid med folk. Hela tiden. Alltid. Sa jag hela tiden?
Man kanske bara behöver öva sig lite. Prova en gång till.
Låter lite lurt...
Mockapocka: Ehum, det här var typ trettiotolfte gången med samma resultat. Tyvärr.
GlimraSkimra: Vad är det som är lurt?
Hah, inte? :D
Malla: Bara dåligt resultat för mig.
Skicka en kommentar