6 timmar sedan
söndag 2 oktober 2011
Något fattas
På Sus och min kastanjepromenad idag så frågade Sus hur jag mår. Det är fantastiskt skönt med vänner som när de ställer frågan verkligen också vill veta svaret. Som faktiskt bryr sig. Veckan som gick var en av de jobbigaste på länge. Ångest och sorg så kraftigt att jag ibland nästan blivit golvad. Men i torsdags hände något. Det kändes som om det lättade något. Men kvar är känslan av att en bit av mig saknas och sorgen har stannat kvar. Det är inget fel på sorg, men den behöver inte bo permanent hos mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Men sorg är väl sån' att den kommer och går när man minst anar det. Kram
Fina goa bloggvän och människa!! SÅ mycket igenkänningspoäng.
VARM KRAM!
Permanent sorg är nog inte så trevligt. Jag hoppas du mår bättre.
När kommer du upp och hälsar på mig? I vinter, så kan vi åka skridskor tillsammans?
När man frågar hur någon mår ska man alltid lyssna på svaret. Hoppas du hittar den biten av dig som du saknar eller att du kan fylla hålet med en ny bättre bit utav dig själv.
Jag hade aldrig frågat om jag inte ville lyssna.
Enkelt.
Nu vet jag ju inte vad det är du sörjer.
Men kram ändå!
Ångest är inte kul. Inte sorg heller. KRAM!
Sådana vänner är änglar värda guld!
Sorg är jobbigt och lite lurigt - man vill så gärna komma bort från den hemska känslan - men jag tror att det är viktigt att faktiskt låta den skölja över en även om det är ångestfyllt. Tror det är så man läker.
Hoppas du reder dig. *bamsekram*
Hjärtat! Det är det enda jag vill säga. Det ordet innehåller dock hejdlöst mycket värme från mig till dig. Sov gott. Kram kram.
Sorg och ångest är jobbigt. Tyvärr får man nog bara försöka härda ut... det brukar ju som tur är gå över.
Kram.
Så skönt det skulle vara om alla som frågade ville veta svaret.
Det är därför man blir orolig fining, för att man verkligen bryr sig. KRAM
Shamrock: Jo, men inte alltid så våldsamt.
Anki: Tack! Och lycka till med ditt stora projekt. Kram tillbaka.
Malla: Ja, vinterresa till dig vore väldigt härligt! Får jag bara en hockeyklubba att hålla mig i så kan jag åka skridskor. :-D
Knasterfaster: Ja, det blir till att bygga upp något nytt, eller hitta tillbaka.
Sus: Jag vet!
Ting: Ingenting. Det är just det som är lite av det jobbiga.
Chrissan: Bara energikrävande.
Märta: Jag tror att du har helt rätt. Så länge jag själv kan ta mig ur det.
Ellen: Jag vet! Tro mig jag känner det ända hit! KRAM
Stort o smått: Ja, vi får hoppas det även den här gången.
YKW: Väldigt mycket finare och trevligare värld.
Fru Venus: Jag är glad för det. Kram
Skicka en kommentar