fredagen den 18:e april 2014

Sparsamhet är en dygd

Jag är väldigt glad att mina ungdomar inte slösar med mat. Kastar i onödan. Men att spara detta paket müsli kanske är att överdriva. Lite.
Nu påsklunch hos mamma. Med alla ungdomar. Glad Påsk på dig! 

torsdagen den 17:e april 2014

Ibland är det mycket

Jag har självklart inte suttit och fikat hela dagen. Förstår att du undrar. Jag har ätit lunch också, med S. Lång lunch. Jag var hemma kl 19. 

Vårstädning hemma

Själv sitter jag på ett fik. Och fikar. Synnerligen bra.

onsdagen den 16:e april 2014

Som om inget annat hänt i världen

P4 ägnar många minuter och två "hovexperter" får uttala sig om prinsessan Maddes val av kyrka för dop. Unikt, modernt och revolutionerande är ord som kastas runt. Ja att själv bestämma om sin familj och barn är verkligen revolutionerande. Verkligen.

När man vet att man inte vet

Klart att jag vill höja min framtida pension med 10 000 kr i månaden. Men hur? En del tydligen genom att ta bort efterlevandeskyddet. Så länge jag har barn boende hemma är ju inte det något alternativ. Jag får fortsätta samla pantburkar och lägga förtjänsten i madrassen.

tisdagen den 15:e april 2014

En blåsig dag som denna

Dags för mig att lära mig Medbestämmandelagen (MBL). Lär du dig något idag?

måndagen den 14:e april 2014

Lång dags färd mot soffan

Ibland känns soffan som en sån där hare för tävlingshundar; så nära men jag når inte dit. Dagen har inneburit många möten, provtagningar och oväntade svar. Dagens första "jaha" fick jag redan hos gynekologen. För där syntes det vissa förändringar så cellprover togs. 68 veckor skulle det ta att få provsvaren. Mitt högt uttalade frågetecken visade sig att det visst bara var sex till åtta veckor. Lite skillnad.

Bröstcentrum, S:t Görans sjukhus, levererar som alltid. "Min" kirurg tog som tidigare i våra möten mig på fullt allvar och det innebar ultraljudsundersökning och punktion. Ultraljudet visade ingen knöl, bra där. Punktion är kortfattat en nål som suger ut lite vävnad som skickas för undersökning. Punktion är inte roligt på något sätt. Och armhålan, där jag känt knölen, är inte stället där min hud är som tjockast kan jag konstatera. Jag höll dock en sköterska i handen under alla tre gånger som läkaren, ett år yngre än min son, stack mig.
På väg hem köpte jag ohemult mycket tulpaner och en orkidé.

Sen kom jag hem och tog en promenad med Sus. Är hon döv i morgon är det troligtvis mitt fel, hon sa hej och sen pratade jag oavbrutet i sex kilometer. Imorgon ska vi promenera igen, jag känner att jag har mer att prata om, till stor lycka för Sus kan jag tänka.