Inte bara en film av Pedro Almodóvar utan även vad jag gjorde med min arbetskamrat K, som jag tidigare idag starkt kände för att mörda. Fantastiska bloggvännerna Nilla och Stort o smått avrådde mord, och förordade samtalets ädla konst.
Gick det bra, lever K fortfarande?
K lever, men knappt. Hon har dock lovat att återkomma till mig med svar på mina frågor. Kanske kan vi komma närmare pudelns kärna (vad vi nu har där att göra) men också lite ökad förståelse för varandras arbetssituation.
Än är inte sista ordet sagt.
3 timmar sedan
4 kommentarer:
Jisses vad spännande! Jag vill höra allt. Sedan ska jag skriva ut allt och häfta ihop det till min egen lilla handbok.
Heja heja! =)
Oh, vardagsdramatik. Vad modig du är, heja! Läser K din blogg måntro...? Ge henne adressen annars!
Mockapocka; många svordomar blev det, det kanske inte du ska ta med i handboken, jo förresten, de kan du ha med som en fotnot.
Nilla: Tackar, tackar!
Ann-Louise: Nä K läser inte min blogg, vad jag vet. Men nu vet hon vad jag tycker hur som helst.
Skicka en kommentar