Vaknade i morse och undrade vad som hänt, jag mådde tjuvtjockt! Illamående, oro i magen och en molande, tryckande värk i bakhuvudet. Av olika skäl kunde jag inte stanna hemma och odla vad det nu var jag led av. (ja ja om jag varit döende är det klart att jag inte åkt, i alla fall inte med t-banan).
Åkte håglös till jobbet, förvarnade alla inklusive hon som var ansvarig för den kurs jag skulle ha på eftermiddagen (en av anledningarna till att jag inte stannade hemma).
Lovade att ställa upp och börja kursen om jag kunde. Och jo jag kunde, däremot har jag inte kunnat äta, magen gör små krumsprång rätt vad det är, och molandet i bakhuvudet finns där. Plus en känsla av yrsel.
Tyvärr kan jag inte gå hem och lägga mig, (ja ja om jag var... se parantes ovan) men jag har ett möte i tonåringarnas skola, och de två tidigare mötena har jag inte kunnat medverka på så jag känner att jag måste vara med, sista mötet innan sommaren.
Men jag känner mig ledsen/låg och jag vet att det inte beror på att det är måndag och tonåringarna ger sig av till sin far. Men jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk. Trist är det.
1 timme sedan
6 kommentarer:
Meeen krya på dig för 17!
*kram i cybern*
Mofsan: Jamen tack för tusan! Precis vad jag behövde, känner mig lite bättre redan! *kramar tillbaka*
*Krya på dig-kram*
Det låter absolut som du är sjuk! Det är verkligen skitjobbigt när man inte kan bädda ner sig (som man skulle behöva) när man mår sådär. Hoppas du kan göra det imorgon om du inte blivit bättre då!
Stort o smått: Tack så mycket, det värmer.
Nilla: Jag inser ju att jag egentligen borde varit hemma, men när man (jag) ligger så på gränsen till att ändå kunna så väljer jag att gå. Hoppas att sömn kan bota vad det än är. Annars kan jag faktiskt vara hemma imorgon. Och jag har inte behövt krä..s. *tröstar mig med det*
Usch, låter inte roligt. Hoppas att du snart kryar på dig!
Skicka en kommentar