För mig är det ett mysterium, morgnar. Får det inte att funka. Jag förstår att när man (läs jag) uppnått en ålder över 40, typ 45 år, så har man hajjat detta. Men jag har inte det, hajjat alltså . (För dig som inte är hemma med språket runt 08, betyder hajja, förstå/förstått)
Mofsan hoppar upp och väcker tuppen strax innan 6 och andra verkar också kunna röra mer än lillfingrar vid den tidpunkten. Men för mig känns det som ett hån, som om någon driver med mig. JAG GILLAR INTE MORGNAR men det är inte detsamma som att jag inte kan gå upp då. Jag vill bara vara i fred. Samtidigt som det inte gör mig något att jag har en hel del folk runt mig, men... Snälla! Prata inte så mycket med mig, sjung inte, och be mig för guds skull inte tycka någonting.
Om allt ovanstående slår in lovar jag dig lycka i alla dina dar, allah ahkbar!
1 timme sedan
4 kommentarer:
hahaha jisses-tur att vi inte är rumskompisar liksom. Kl 06.00 så har jag redan slipat parketten,gjutit ett par trädgårdskrukor,slaktat en ko och sjungit mig hes under hela tiden. Ja vi inser ju båda två, att att du skulle ha tagit fram silvertejp och tvångströja till mig redan från start och låst in mig i ett mörkt rum tills du sovit klart
Helt rätt gissat. Du skulle inte mer än hunnit till GO... sen skulle jag packat ihop dig.
Jag är egentligen inte morgontrött i den bemärkelsen att jag sover till tolv om jag får. Folk skulle säga att jag är morgonpigg till och med. Jag kanske inte sover så länge men där slutar piggheten. Vill vara själv. Själv med min gröt, mitt kaffe och min tidning. I alla fall på vardagarna. Helgerna är något helt annat.
Då vaknar jag när mannen redan står och kokar ägg och barnen vispar grädde till pannkakorna. Not.
Men det vore härligt.
Jag är överhuvudtaget inte talbar förrän efter min första kopp kaffe. Brukar vakna till vid tiotiden oavsett hur många timmar jag har varit uppe. Morgonmöten är så inte min grej!
Skicka en kommentar