En dag som denna en gång till och jag har material till en hel roman, eller, nä det räcker väl till den här bloggen precis.
Morgonens span. En man parkerar bilen och hämtar en biljett som han lägger i framrutan, hämtar väska och något liknande kläder från passagerarsidan. Låser, går iväg och efter 10 meter gör han en lite uppgiven gest och liksom slår sig för pannan. Går tillbaka till bilen, slänger in väska och något som liknar kläder på passagerarsidan. Öppnar dörren på förarsidan och sträcker sig in i bilen och hämtar... sitt lilla barn. Jag undrar vad mannen tänkte på.
Kvällens span. Många undrar vad om skotten har något på sig under kilten. Jag kan, inte säga att jag vet, men jag vet vad en skotte kan ha i den lilla väskan som hänger fram på kilten. Förutom sin mobiltelefon, även en skotskrutig näsduk, i tyg! I alla fall hade den skotskt klädda killen det som vi såg på t-banan ikväll.
16 timmar sedan
8 kommentarer:
Tur att han kom ihåg barnet i alla fall! Här i Italien var det en kvinna som för någon sommar sen glömde sitt barn i bilen så länge att det dog. Dödsorsaken var tydligen Hjärtstillestånd. Man trodde att det kunde bero på en blandning av hög temperatur i bilen och att barnet skrikit tlls hjärtat inte pallade mer.
Kram ☺
Då får du ett uppdrag av mig-oss singlar emellan- nästan gång så måste du kolla upp detta vad de ev. har eller inte har i påsen så att säga, samt gärna föreviga med mobilen
Lycka till.
Segsliten: Usch ja, det händer tyvärr då och då. Och det är lika hemskt varje gång.
Mofsan: Hi, hi, det ska jag absolut.
Tur han kom på det. Att hämta barnet alltså. Intressant att iaktta folk sådär. Inte helt olikt en själv ibland (fast jag har faktiskt inte glömt något barn i bilen).
Hu, så hemskt!
Då är min fadäs häromdagen inget jämfört med det.
Höll på att åka iväg till jobbet med mina gamla filttofflor på. Hmmm...
Glömma barn har jag aldrig gjort men mycket annat...
Det är roligt att iakttaga folk sådär :)
Hahaha! Glömma sitt barn! Hemskt, men lite kul ändå (efs det gick bra!)
Nä glömma barnen har jag inte gjort. Minns dock en gång när jag och en kompis var och julhandlade och jag kände att jag ville få tyst på en skrikande unge som fanns någonstans på varuhuset. Ungen gick och ropade på mamma och jag såg att hon vinkade också till någon. Förmodligen sin mamma. Och jag hade rätt, för helt plötsligt knuffar min kompis mig i sidan och säger; är inte det din dotter? Och jo det var det, men det var ju inte min "barnvecka".
Skicka en kommentar