Har just läst ett så otroligt bra inlägg av Mockapocka om att vi inte är utan att vi blir. Känner så starkt igen mig, hur jag och min tvillingsyster blivit vad våra föräldrar och andra vuxna gjort oss till. Som tur är, tror jag, bor vi i helt olika städer, långt ifrån varandra. Men inte sjutton är det helt lätt. Saknar min syster och har inte alls varit så modig som Mockapockas syster Nilla som ringde på och, som jag förmodar, tog stora gemensamma kliv tillsammans.
Kanske jag också vågar ringa på hos min syster en dag. Tack Mockapocka för det du skrev.
3 timmar sedan
2 kommentarer:
Så du har en tvillingsyster? Jag har alltid undrat om det är någon skillnad på "vanlig" syster och tvilling. Har trott att man är tightare som tvilling. Men så behöver det förstås inte vara inser jag nu. Allt beror på förutsättningarna.
Du kanske kan börja med att säga att du saknar henne. Att du skulle vilja att ni hade en mer nära relation.
Ofta lever våra försvar så starkt i oss att vi ramlar in i gamla mönster så fort vi ser varandra. Ibland kan man behöva bryta dessa mönster, för att se varandra på riktigt.
Oj, vad luddigt detta lät. Hoppas du förstår vad jag menar.
Tusen tack Mockapocka! Inte alls luddigt och precis vad jag ofta säger till mig själv, men aldrig gör.
Jo jag tycker nog att vi har en speciell relation, men det kanske vi skulle haft annars också. svårt att veta. Jag har ju andra syskon också, dock mycket äldre, och min känsla för dem är inte detsamma som för min tvillingsyster. Det som berörde mig mest i ditt inlägg var det om att bli formad till något man inte är. Så känner jag. Och märker att jag faller in i så fort jag träffar min tvillingsyster, hon kanske också är trött på de mönster vi har.
Kram och tack!
Skicka en kommentar