Som många andra

Allt går i vågor. Humöret, bloggandet, träffa vänner, hålla sig borta från ovänner, eller ja det sista kanske inte är så svårt. Det jag menar är att humöret varierar ju lika ofta som tonårsdottern messar under en dag. Så nu på morgonen är jag trött, lite låg och jag undrar hur länge det ska hålla i sig idag. Jag glädjer mig dock åt  att de där mensfinnarna jag har fått inte sitter på näsan eller i pannan utan på halsen. De syns nästan inte, knappt alls. I alla fall mindre än mässlingen. Fast bara marginellt.