41 minuter sedan
fredag 10 september 2010
Om att såra
Det är aldrig min mening att såra. Inte ikväll heller. Och ändå vet jag att det blir så. Merde. Ett tungt samtal ska bli av, just nu. Jag gör det jag känner blir bäst, för mig. Visst, jag sätter mig själv i främsta rummet. Men jag måste lyssna på mig själv i den här situationen. Det tråkiga är att det inte finns något facit, eller något rätt och fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Fast facit är att lyssna på sig själv. Att själv känna när det är dags. Att sätta sig själv främst. Du gör helt rätt och får en stor peppkram!
Inte lätt...
Lyssna på sig själv är nog det absolut bästa. Alltid!
Kramar.
Instämmer med Stina och Gafflan här. Hoppas det avlöper väl - trots allt.
Ha en fin kväll.
Instämmer med Stina och Gafflan här. Hoppas det avlöper väl - trots allt.
Ha en fin kväll.
Gud, vad jag tjatar... F'låt.
Oj, det där låter jobbigt. Jag kan bara instämma med de föregående talarna, att lyssna på sig själv måste alltid vara det bästa att göra. Hoppas att det går så bra det nu kan gå för dig ikväll!
Hmm, det där låter inte som den roligaste fredagssysslan. Men som tidigare sagts, om man inte sätter sig själv i första rummet så mår ingen annan bra heller...
Usch. Låter inte kul.
Hoppas det blir bra ändå...
Var ärlig.
Mot dig själv och andra.
Tål dom inte att höra din version så &¤/#("!
lycka till!!
Urjobbigt sånt där. Visst vore det enklare om man hade facit på hand men har man tänkt igenom dilemmat ordentligt så inser man oftast att man sitter där med det rätta svaret. Men det betyder ju inte att det är lätt bara för att det är rätt.
Lycka till och kram på dig!
I det här kommentarsfältet passar det in väldigt dåligt att skriva att det borde vara straffart att såra människor va? Fast så kan jag känna, fast jag gjort det själv så det räcker också. Hoppas det blir så bra som möjligt i alla fall!
Bra, jag tror det var dags nu. Och det kommer bli tungt ett tag men sen vänder det och du kommer inse att du gjorde rätt.
Säger jag, som inte vet, men gissar vad det rör sig om.
Och aldrig kan vi gå genom livet utan att såra. Så länge det inte sker illvilligt så är det så det måste bli ibland.
men puppan..*kram*
Stina: Önskar att jag var lika säker som du.
Gafflan: Jag har ju tidigare sagt att du är klok, så... hoppas du har rätt.
Lilla Blå: Det gör inget att du tjatar. Men jag är inte säker på att kvällen avlöpte väl. För någon. Men kram!
Realisten: Men ingen har sagt något om tvivlet som kommer som ett expressbrev på posten.
Singel: Jag vill så gärna tro att det är rätt.
Stort o smått: Senare, kanske, vi kan komma dit.
Fighter: :-) Förstår var du har ditt namn från. Kram
Märta: Så sant, så sant! Stor kram tillbaka.
Snokis: Fast jag håller med. Det borde vara straffbart att såra varandra. Och så gör vi/jag det ändå. Måste ändå tro att det blir bra, sen.
Maj: Illvilja är det absolut inte. Och tack för att du tidigare frågat om hur jag mår. Kram
Suzan: Kramar tillbaka.
Livet är skitjobbigt ibland.. Men tänk på att allt har en mening fastän det känns tufft. Det kommer säkert något bra med detta med! Kram och lycka till!
Usch då, sånt tycker jag är jobbigt. Men som du säger - lyssna på dig själv- Skickar en liten fredagskram, en styrkekram och en tröstkram. Välj vilken du vill ha (du får alla 3 om du vill)
Lycka till, vad det än gäller! Stora kramar från mig
Melinda: Ja, det är något jag måste tro på. Kram
Shamrock: Tar alla tre! Tusen tack!
Malla: Kramar tillbaka och tackar.
Enda vägen framåt är att följa sin magkänsla. Den i din närhet som inte vill lyssna på den är inte värd dig.
Nilla: Det var snällt sagt av dig.
Raring, jag upprepar mig, men, man MÅSTE lyssna på sig själv. Pusskramochhållaom!
Fru Venus: Puss o kramar tillbaks och tackar för omtanken.
Skicka en kommentar