18 timmar sedan
onsdag 15 september 2010
Nej! Fall inte nu!
Fattar inte vad som hände. Kändes fel redan i morse när jag vaknade. Var en hårsmån från att ställa in träningen. Men, jag plaskade iväg. Träningen kändes värdelös, oinspirerad och jag var ledsen. Och är fortfarande ledsen. VARFÖR? Inte sjutton vet jag. Har inte någon som helst aning. Känner mig bara tom. Men jag vägrar dras ner. Får uppbåda all min styrka, och det kommer krävas kraft, för att hålla näsan uppe. Intensivtänker på mina underbara tonåringar och vill bara hem. Så, kan jag få ännu mera pepp här, lite tjo och tjim och ryck minsann upp dig vore på sin plats. Tack på förhand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
"Hakkaa päälle suomen poika!!" Näha...kanske inte den...men....ryck upp dig för fan snygging! Du är singel, smart, snygg, har jobb och trevliga ungar, du kan bete dig som folk, du är vältränad och har gått ner i vikt i samma fart som jag skiter ur mig kanelmandlar, och du har MÅNGA bloggvänner som tycker du är underbar!! Är det ok och sova i hammocken sen den nionde när du kommer?
Fru Venus: Hahaha! Jag förstår faktiskt den första meningen. :-) Ja, jag sover i hammocken, jag kan sova var som helst, bara det inte regnar på mig. Kram!
Jag är lite tråkigare än Venus för jag tycker nog att du ska få tycka lite synd om dig själv ibland. Kanske är det en tråkdag idag? En grin- och gnälldag. Ibland måste man nog tycka att livet är pest. Men det vänder!
Bara du fortsätter att underhålla oss med dina inlägg!
Förrensten, när drack du champagne senast? Ikväll kanske?
Förrensten ? Inte har väl jag stavat det så fel? Måste varit Blogspot.
Gnäll på men sen så...då jävlar är du på banan igen och du är en superkvinna som kan allt! Inget är omöjligt!
Kramar.
Det beror på något.
Fan, vad rationellt det där lät, men jag tror att tomhetskänslor inte kommer sig av ingenting. Kan vara svårt att sätta fingret på men någonstans brukar man veta. Ibland är det sånt som man inte vill veta, men kanske behöver.
Bara att bryta ihop och gå vidare, jag kollar fortfarande oktober. Hör av mig
Hoppas du känner dig gladare nu!
Tänk om jag kunde muntra upp dig...
Jomen...det kan jag ju!
*sparkar dig i häcken!*
Jag har också haft en sån låg dag idag. Men jag siktar på att vakna både piggare och gladare. Vi gör det helt enkelt!
Först så går det upp, så går det ner, så går det upp. Sen så går det ner så.... Ja du förstår.
Livet är ju lite så. Själv är jag i den där åldern när jag själv inte bestämmer om det är varmt, om jag är glad eller ledsen osv. Säga vad man vill om klimakteriet - men omväxlande är det. För både mig och maken.
Pepp och tjo och spark i röven!
Å andra sidan ska man inte vara rädd för den där dysterheten som ibland sveper in. Ibland är den lärorik! Men inte fan är den kul!
Stort o smått: Det är inte länge sen jag drack champagne. Och jag lovar att blogga, för alltid!
Gafflan: Wow, är det mig du pratar om? *sträcker på mig* KRAM
Nilla: Du har helt rätt, jag tänkte till och vet nog varför. Det hjälpte. Tack och kram.
Shamrock: Ja, nu har jag brytit ihop och absolut kommit igen. Hoppas, hoppas oktoberbeslutet är positivt.
Malla: OM!
Sus: JA det vet du att du gjorde, många gånger om!
Suzan: Aj! Ok, det är bra.
Stina: Haj fajv på det!
Petra: haha! Ser fram emot klimakteriet, verkligen.
Märta: Håller med, och jo lärorikt är det och jag tar det. Men fan kul är det inte.
Skicka en kommentar