lördag 25 september 2010

Vänner och ett overkligt liv

Det finns viss skepsis mot det här att vara bloggvänner. Främst (kanske enbart?) hos dem som själva inte bloggar. Och bloggandet sägs vara en låtsasvärld. Jag håller naturligtvis inte med. Sen jag började blogga har jag fått fler vänner, riktiga vänner av kött och blod. Varma underbara vänner som jag har kul ihop med, som stöttar som kort sagt förgyller min värld. Gör min värld större och vackrare. Jag är också vän med några av dem på Facebook, senast idag blev jag fejanhejanvän med en till. Så jag har vännerna IRL, på fejan och bloggandes och jag är väldigt nära dem!

Apropå fejan, varför är det ett hjärta vid statusraden när jag nu ändrade min profil från "i ett förhållande" till "Singel"? Så himla hjärtligt och kul är ju inte den ändringen alltid.

22 kommentarer:

The Queen of fucking Everything sa...

Oj! Jag skrev precis ett inlägg om det här med vänner, och tänkte på att via bloggar träffar man ju faktiskt nya vänner- och skickade ut en vädjan om lite råd och hjälp? Och sen gör jag min vanliga bloggenad och valsar in hos dig det första jag gör... För du har helt rätt. Man kan verkligen hitta jättebra vänner via bloggar!

Spooky sammanträffande. Eller så är det så att great minds thinks alike=)

Singel i storstan sa...

Jag håller med! Folk (som inte bloggar) tror liksom att man ska ut och träffa massmördare liksom...

Unknown sa...

Härligt med bloggvänner! Dom/ni berikar mitt liv på många sätt.

Pinglan sa...

Underbart med vänner, vare sig det är bloggvänner eller andra vänner. Hjärtat är en symbol för din relation (Kärleken) så om man ser ett sånt hjärta så vet man om personen i fråga har ändrat sin status.. Antingen till i ett förhållande, singel eller sambo..

Gafflan sa...

Vänner är ju det bästa som finns och om man träffat dom genom bloggen eller någon annanstans spelar ingen roll! Vad bloggandet FAKTISKT gjort är att man lärt känna underbara människor som man troligtvis annars skulle missat. Skitbra och roligt tycker jag :D
Kramar.

Rut-Knut-Tjut sa...

En av mina käraste vänner lärde jag känna över internet, på en sida där vi hade hemsidor åt våra då nyfödda bebisar, innan bloggar fanns. Vi fann varandra och trots avstånd försöker vi ses 1-2 ggr per år.

Tant Grön sa...

Trötta dagar föredrar jag till och med mina cybervänner. IRL är mycket bra men det kräver tid och en aning ork.

Knasterfaster sa...

För ett år sedan hade jag inte en enda vän, varken blogg- eller köttochblodvän. Massagemingel - det lät skönt!?

Fru Venus sa...

Skitsnack! Bloggvänner är underbara för att de blivit dina vänner utan att veta hur du ser ut, vad jobbar med, hur mycket pengar du har osv. De vill vara din vän för att du är du, för att man synkar och tänker lika. Sen om man kan träffas, en underbar bonus! Ses snart! :-)

Elin Damberg sa...

Verkligen! Bloggvänner är ju knappast en särskild sorts skumma vänner. Det är ju bara vänner man råkade lära känna via bloggandet.

Jag vet inte varför vissa ska vara så misstänksamma. Rädsla? Missunnsamhet? Jag blir lite irro när jag tänker på det här, märker jag. Flera av mina närmaste vänner har jag lärt känna just genom bloggandet.

KRAM.

Sus sa...

Jag äääälskar mina bloggvänner =) De finns ju på riktigt.
Som du!
I dag dricker jag cola. I morgon är jag pigg..

S sa...

Jag har haft förmånen att få träffa bloggvänner några gånger och det har alltid känts så naturligt och avslappnat. Det är verkligen fantastiskt!

Ps. Hoppas ni har det roligt ikväll! :)

Anonym sa...

Bloggar kan visst ge förutsättningar för vänskap. Röst, kroppspråk, 'attityd' mm är mycket viktiga i relationer. De kan bara upplevas IRL. Mänskliga möten avgör vänskapliga kvaliteter och kan aldrig ersättas av webben i någon form.

Anonym sa...

Bloggar kan visst ge förutsättningar för vänskap. Röst, kroppspråk, 'attityd' mm är mycket viktiga i relationer. De kan bara upplevas IRL. Mänskliga möten avgör vänskapliga kvaliteter och kan aldrig ersättas av webben i någon form.

Tove Kungsholmen sa...

Vänner kan man väl träffa hur som helst! ❤ En blogg lär vara en grund så bra som någon.

Dumt det där med hjärtat. Trodde det var itudelat när nån blev singel. Lika dumt det. Jobbigt nog ändå som du säger!

mary-ann sa...

är ju ny i bloggvärlden men vet av erfaring att vänner kan man träffa hur och när som helst.Internet är underbart på det viset att man blir omtyckt för hur man uttrycker seg,inte för hur man ser ut eller klär seg...dessutom så dom som gnäller är bara avvundsjuka för att dom ser att du får ett mera aktivt socialt liv:)) kram på deg

Shamrock sa...

Bloggvänner lär man känna baklänges (kommer inte på nåt bättre sätt att beskriva det). Därför vet vi nästan mer om varandra än vanliga nya vänner från verkliga livet. Barndomsvänner vet såklart mer. Jag tycker att det är jättekul med bloggvänner

Agneta sa...

Det bästa med att lära känna folk via bloggar/nätet är ju att man inte ser varandra, och alltså inte dömer varandra utifrån utseende/kläder/kroppsspråk. Det är nog det som gör det - vi _lär_känna_varandra_ innan vi träffas irl!

Singelmamman sa...

The Queen: Great minds... du och jag!

Singel: Ja, som tur är har jag inte träffat en enda massmördare, ännu.

Anna: Berikar är verkligen sant!

Melinda: Tror att du har rätt, men tycker ändå det ser tokigt ut.

Gafflan: Ja och tänk om jag missat er! Fruktansvärt tråkigt skulle det vara. Kram!

Rut-Knut: Ja och jag har lyckats hitta tillbaka till gamla vänner via Fejan.

Tant Grön: Skriver under på det också, men det är ju så skönt att man kan välja både ock!

Knasterfaster: Och nu ska du snart komma hit och hälsa på och åka till Fru Venus med mig!

Fru Venus: Håller helt med och vilken bonus jag har fått! KRAM

Elin: Det är ju så, "samma" sorts vänner. Men det är nog ibland både en avundsjuka och en rädsla hos dem som dissar bloggvärlden. Kram

Sus: Idag dricker jag inget starkare än te. Och ingen kan vara gladare än jag över att ha mött dig! Ses snart. Kram

Stina: Kvällen var jättetrevlig, men för kort.

Anonym: Ja att ses i verkliga livet är ytterligare kul. Men det kan vi bloggare göra, om vi vågar släppa på rädslan och ta steget att ses. Det är det som är så fantastiskt.

Tove: Ja vänner kan du ju "ramla över" när som helst, bloggen gör dt enklare. Ja dumt med hjärtat tycker jag absolut.

Mary-ann: Ja jag börjar undra det jag också, om det är missunsamhet. Kramar tillbaka.

Shamrock: Ja, jag tycker mig känna dig och andra utan att ha träffat er, och sen när vi setts har det känts så himla enkelt. Tack så hemskt mycket för igår!

stort o smått: du har nog helt rätt, dömandet uteblir och istället finns ett äkta intresse och en nyfikenhet.

Lisette sa...

Hej. Jag slank in här på din blogg därför att Osloskånskan skrev om di fina inlägg och alla kommentarer om vänner på bloggen. Det mesta är ju sagt här redan och jag instämmer till fullo med allt bra som sagts. Mina nya goa bloggvänner är bland det bästa som hänt mig de senaste två åren. Nu har jag hittat hit också och hoppas att jag får dig också som ny trevlig bloggvän.

Mimmione sa...

jag känner då att jag är väldigt verklig....

Maj Korner sa...

Jaså, det blev så. Det ante mig att det var det som var på gång.