torsdag 8 mars 2012

Jag ska ta plats!

På vems bekostnad? Eller är det på min egen bekostnad om jag inte tar plats? Anledningen till funderingarna är ett frukostseminarie om kvinnors oförmåga att ta plats. Och nu är det fritt fram för dig att ha synpunkter på detta att ta plats. Kom igen, ta plats nu och här.
Published with Blogger-droid v1.7.3

11 kommentarer:

Malla sa...

jag tar väldigt liten plats i verkliga livet. på bloggen tar jag stor plats men den är ju också min. jag är en feg liten krake som sällan står upp för mig själv. typ.

Agneta - stort och smått sa...

Jag skulle nog behöva ta mer plats, enligt andra, men enligt mig är jag ganska nöjd med att vara jag. Ta plats kan andra få göra.

En del brukar förväxla ta plats med att bli otrevliga. Onödigt dumt tycker jag.

Snäckskalsdalen. sa...

Jag tror inte jag någonsin har haft problem med att ta plats, jag gör liksom det av sig självt, det är självklart för mig att finnas och att tänka och att tycka.....förmätet, nej, självklart, jag har nog aldrig ens egentligen funderat på det....vad är det för fel då, tro?
Kramar

Livet innan Liten sa...

Ja jag tar gärna mycket plats. Jag har bestämda åsikter och tycker till om det mesta ;)

jeanettish.blogspot.com sa...

har bred rumpa och hög röst så...
ibland måste jag nästan slå på retardation.
kram från dalsland - och hon med den största bloggen - i dalsland, alltså!

Märta sa...

Tror det är viktigt det där, att ta den plats man "behöver" för att inte känna sig mindre "värd" eller förbisedd. (och då som ett brev på posten drabbas av bitterhet och elände).
Och jag tror att om man har och tar den plats man behöver för att må bra - ja, då har man betydligt större utrymme för att GE plats åt andra. Att TA plats på andras bekostnad ser jag bara som rent ohyfs.

Själv trivs jag bäst med att jobba lite i bakgrunden. Hellre manager än stjärna, typ. :)

MissC sa...

Har alltid "tagit" stor plats.. Men senaste åren har jag dämpat mig något. Borde kanske börja ta mer plats igen ;) Fast å andra sidan är det skönt ibland att jag inte kör på alla impulser.

Shamrock sa...

Låter roligare än mitt morgonmöte

Sus sa...

Du behöver inget frukostmöte.
Du kan redan allt det där.

Men många andra kvinnor (och män) behöver en spark i baken.

Och det gäller att ha en ödmjuk inställning till att ta plats och inte trampa på någon annan på vägen utan få med dem istället.

Singelmamman sa...

Malla: Men i verkliga livet är du väldigt trevlig i alla fall. Och inte uppfattar jag dig som feg. Men så har vi ju bara träffats tre gånger.

Stort o smått: Att känna att du räcker till och är nöjd är ju bra så! Ja den förväxlingen är tyvärr vanlig.

SnäckskalsAgneta: Du är en person som man och jag lägger märke till. Du har en självklarhet över dig. Och du tar inte någon annans plats, tvärtom, du lägger till plats, bredvid dig. DET är absolut inget fel i det. Kramar

Livet innan Liten: Det är bra! Tycker du om att andra också har bestämda åsikter och tycker till?

jeanettish: Hej Dalsland! Ja du får bära hela länets röst. :-) Ibland är det bra att stå tillbaka, lite.

Märta: Exakt så! Jag låter det du skrev upprepas här! "Tror det är viktigt det där, att ta den plats man "behöver" för att inte känna sig mindre "värd" eller förbisedd. (och då som ett brev på posten drabbas av bitterhet och elände).
Och jag tror att om man har och tar den plats man behöver för att må bra - ja, då har man betydligt större utrymme för att GE plats åt andra. Att TA plats på andras bekostnad ser jag bara som rent ohyfs."

Och att stå i bakgrunden kan ju också vara att ta plats, sin egen plats.

MissC: Ja, ibland är det skönt att hålla tillbaka impulserna, men då vet vi ju att vi gör det. Och kan ta plats när vi vill igen.

Shamrock: Och god smörgås fick vi också.

Sus: Ja, jag tror att jag kan det, både medvetet och omedvetet. Men just det ödmjuka kan fallera lite här, har jag upptäckt. Men jag blir bättre och bättre. :-)

Malla sa...

så himla feg är jag inte, men i vissa tillfällen borde jag bara tala upp istället för att tiga still...typ