4 minuter sedan
onsdag 6 oktober 2010
Och idag lägger jag skulden på...!
Jag har sett att Nilla vurmar kopiöst för Jonas Karlsson och att hon tjatat på oss att läsa hans bok. Novellsamling. Nu är det inte bättre än att nämnda bok är utläst, av just Nilla och jag kommenterar hos henne. Som jag ofta gör. Men varför i alla glödhetars helvete har jag läst dikter hela tiden? Ja alltså läst O R D E T dikter? Fattar som vanligt ingenting. Skyller på... skulle vilja säga tonåringarna. Men det funkar inte va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tja, det är frågan. De brukar ju distrahera en rätt bra de små juvelerna.
Eller så har du samma åkomma som min make, han säger byrå när han menar skåp, skåp när han menar byrå, altan när han menar veranda och veranda när han menar altan, stol när han menar fåtölj och fåtölj när han menar stol och sånt. Här i familjen går åkomman under smeknamnet vardagsdyslexi.
Dyslexi light eller livlig fantasi?
Jag frågade efter Jonas Karlsson på biblan (-patient) idag men han fanns inte. Bibliotekarien tittade i sin dator och sa att några böcker med en författare med det namnet fanns det inte på något bibliotek. Hon undrade om jag verkligen kom ihåg rätt namn. Min man är f ö precis så där som Nillas man. Han lider av vardagsdyslexi. Det är besvärligt ibland. Han säger upp när han menar ned och hammare när han menar skruvmejsel.
Vem äre? Är det han skådisen?
Nilla: Japp, vardagsdyslexi är det! Blir ju inte ett dugg förvirrande när jag också är ganska envis och hävdar min rätt.
Shamrock: Jag var verkligen övertygad om att det stod dikter. Tills Nilla talade om sanningen. Och då var jag ändå tvungen att kolla om hon hade rätt...
Knasterfaster: Men så bra! Då kommer vi ju säkert jättebra överens och du förstår mig hela tiden. Toppen.
Malla: Det har jag inte frågat, men det utgår jag från. Men jag har ju haft fel, en gång förut.
Skicka en kommentar