20 timmar sedan
söndag 17 oktober 2010
När det rämnar
En väldigt god vän har precis börjat gå i parterapi med den äkta hälften. När jag hör om deras vedermödor låter det inte som att försoning och "hitta-tillbaka-till-varandra" är lösningen. Snarare tvärtom. Men min vän är stark och då blir partnern svag. En förskjutning har skett, som verkar vara vanligt, och då kommer också dumheterna. Jag lyssnar och svarar så gott jag kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
De kommer troligen fram till samma sak som du i den där terapin.
Jag tror din vän får väldigt bra svar av dig. Ibland ska man nog låta bli sån där parterapi. Jag har hört om två par där det bara förvärrade skadan som redan hade skett.
Är kvinnan starkare så går det oftast åt helvete, fråga "proffset". Hoppas det finns undantag. Njut av chokladen idag mina vänner :-)
Förhoppningsvis kanske det i alla fall ger ett "snyggare" slut. En del skilsmässor är inte vackra. Om det nu inte tar sig vill säga.
Ting: Det låter så i dagsläget i alla fall.
Knasterfaster: I det här fallet skulle jag absolut sagt så; låt bli terapin, det blir bara värre.
Fru Venus: Du har så rätt, vi har här en kvinna som var stark, blev svag och nu spottat i nävarna och är starkare än någonsin igen.
Frunatmaken: Jag hoppas det, om den elaka bara kan komma till insikt.
Fin vän är du.
Osloskånskan: Tack! Det var snällt sagt.
du gör helt rätt som är där för henne...tyvärr så kommer det nog att sluta som du tror.män har lite svårt för starka kvinnor.
Ibland blir man förvånad över hur hårt människor kämpar för något som alla utom de själva ser som dödsdömt..
Tur hon har dig som vän. En sådan behöver man. Alltid. :)
mary-ann: Ja, tyvärr. Undrar vad det är som skrämmer män?
Märta: Tack för komplimangen. Jag undrar också varför man kämpar. Oftast blir det ju bättre efteråt.
Ja, den där soffan har man ju suttit i ett par gånger.
Elin: Japp.
Skicka en kommentar