Sitter skönt med byxorna vid fotknölarna och filosoferar lite. Men blir färdig snabbare än blixten slår ner fulla fiskare på öppet hav. Ropar på sonen och lovar honom att jag är påklädd. Han svarar; var är spindeln någonstans? Va, bara för att jag ger honom upplysningen att jag är påklädd...
Nåväl, han kommer och tar den inte alltför läskiga spindeln, får jag medge, en sån där med liten mage och rygg och långa ben. Ben som lätt går av eller lossnar från den lilla fina magen. Sonen säger åt mig att jag ska öppna balkongdörren, jag ber honom lära spindeln simma. Jag förlorar och så står son och spindel precis på mig, nästan! Herrejösses så snyggt och snabbt jag hoppar de två meterna från balkongdörren till soffan. Då! Då TAPPAR sonen spindeln. HAN TAPPAR SPINDELN i min, av mormor vävda. ryamatta!
Nu är spindeln ute i kylan hur som helst. Och jag, ja jag ska absolut gå och lägga mig.
29 minuter sedan
6 kommentarer:
Jag kan tänka mig att den lilla kraken blev förfärligt rädd! Först deala med dig som har byxorna vid fotknölarna och sen bli slängd i en ryamatta vilket ju måste vara värsta djungeln för en sån liten.
Stackars spindel, den hoppade helt klart ner i ryamattan, säkert varmare än att hamna ut...
Förresten, du måste sms:a mig att jag får ditt telenr igen, försvann när jag fick ny telefon :-( eller maila mig allas som kommer på lördag :-)
Nilla: Jag bryr mig inte om spindlars rädsla. Bara min egen.
Fru Venus: Tror jag det.
Fru Venus: Jag messar dig senare. Har bara Veronicas nummer, inser att jag ska ta de andras nummer också.
en SPINDEL??? herrejisses...meg hade dom hört över hela stan om inte länet...läskiga,fula,äckliga monster...kan inte ens se dom på tv utan att reagera...
Mary-ann: Jo det är ju så för mig med. Tyvärr. Så min balanserade röst när jag ropar på sonen... kanske inte är så väldigt diskret...
Skicka en kommentar