Ärans den som äras bör!

Tröttheten som låg som en våt vante över mig på lördagmorgonen försvann ungefär när jag fick champagne, det vill säga redan vid åttatiden på lördagsmorgonen. Det är absolut inte något fel med champagnefrukost, kanske lite mindre GI än vanligt, men det skulle och andra sidan inte bli en vanlig helg heller.

När båten anlände Mariehamn föreslog jag för de andra tjejerna att vi skulle busa lite med Fru Venus. Vi övertalade en tullare att spana på henne medan vi gömde oss. Och han var med på noterna.
- Nu går hon fram och tillbaka, hon verkar nervös, nu går hon ut, nä hon kommer tillbaka, nu ringer hon (och våra telefoner började ringa, en efter en) nu går hon ut igen, hon ser lite stressad ut. Tulltjänstemannen var pålitlig och berättade exakt vad han såg. Precis då fick Osloskånskan nog och tyckte att vi varit elaka nog så vi sprang fram. Och möttes av; herre jösses! En knallvit limousine med tillhörande chaufför och en prinsessliknande rosa Mollamaja med en bricka med rosa bubbel, stod och väntade på oss! Halva Mariehamn gjorde stora ögon. Vi åkte till Salt där vi bjöds på ännu mer röd dricka och chokladtryffel! Hem till Fru Venus och en fantastisk sallad och Fru Venus "eget vin" och lite "lära-känna-nya-familjemedlemmen-Totsie". I mitt fall kan jag säga att det är en ren njutning att ha en 10 veckors kattunge klättrande på benen, oavsett hur många klor hon använde. Men det är klart, jag hade ju jeans på mig.

Efter lite! prat bar det så iväg till Mariebad. Och förutom rutschkanelopp, krokodilfajt *, bubbelbadande, några som envist sög av norrmän, stjärnhimmelskådande och snacks med vin/cider/öl så hann vi med att ångbasta oss och prata, prata, prata och prata. Och vi alla fick rum, fick ta plats, fick höras och det kändes så rätt! Sa jag att vi pratade?

Efter tre timmar blev vi hämtade av chauffören igen, och middag. En burgundisk gryta gjord av Fru Venus man, en fantastiskt god gryta. Och till det vin, mer vin och ännu mer vin. Vid ett- två tiden (beroende på vilken tid vi tittade på Svensk/norsk eller finsk) var vi alla mätta, glada och übertrötta så då blev det godnatt. Totsie hade då slocknat i mitt knä och gick knappt att flytta på.

På söndagsmorgonen bjöds vi på en brunch bättre än bästa femstjärninga hotell, grillade korvar, stekta champinjoner, stekta tomater, äggröra, bacon, ostar, skinka, gurka, två sorters bröd, varav ett jag trodde var Helvetes bröd, (det var bara en felhörning, skulle vara Åländsk hemvete),  och annat smått och gott. Fru Venus lassade sen in oss i bilen och tog oss på en sightseing i och kring Mariehamn. Sen blev klockan tyvärr så mycket att vi var tvungna att säga hej då. Fru Venus fick dock rycka in och förklara att vi visst skulle med, trots att vi inte fanns med på bokningen, men våra biljetter var betalda. Allt löser sig.

För mig som haft förmånen att lära känna Fru Venus kan jag bara säga att maken till vän får jag leta efter! Maken till fixare, maken till överraskare, maken till; alla är välkomna till mig! får man leta efter!

Tack så hemskt mycket Fru Venus för att du gjorde helgen möjlig och för att du gjorde helgen så speciell! Det här var inte sista gången, det här var början på en väldigt god tradition! Jag är säker, jag kommer tillbaka! Kram bästa vännen!

* Fru Venus kastade sig över en skumgummikrokodil** Du som vill se helgen i bilder klicka här! 
*** Du kan inte hitta en bättre förespråkare för Åland än Fru Venus! Jag hoppas att kommunen får reda på det och anställer henne somÅländsk  ambassadör.