onsdag 15 augusti 2012

Nu vet jag hur de gör!

De där naturfotograferna. De hoppar in i en bil och säger att de ska läsa kartan medan du kör. Sen gör de allt annat än det. Mitt "kartläsarämne" fotade mest omgivningen. Så jag tog en liten sväng extra för att hon skulle få extra fina Stockholmsbilder. Du som följer henne på Instagram vet vad jag menar. Slutet gott allting gott, det var länge sen jag skrattade så mycket när jag körde. Tur att bussen inte svängde ut så fort. Att vi inte fick med oss alla tv-kablar för att förra ägarinnan så prydligt lagt dem på nedervåningen i sitt hus, är värdsliga ting.

Väl hemma fick jag slå ner buset. Två djävligt irriterande spindlar hivade sig runt i hallen och i vardagsrummet. Min spindelskräck har visst blivit en nivå mindre skräck. Det hänger nog ihop med den kvällen då jag höll på att bli galen på grannen som spelade musik så att polisen fick komma dit vid fyrakvisten på morgonen. När jag varit ute och försökt få kontakt med grannen utan resultat, kom in i lägenheten satt det en hyfsat stor spindel på väggen i köket. Jag blev så arg att jag drämde näven i spindeln. Splattet var äckligt, men tillfredsställelsen så hög att jag verkar blivit mindre rädd på kuppen. Kanske får kila över till grannen med en blomma som tack.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Uha, spindlar är inte kul men då dottern är maniskt rädd har jag tvingats att hålla igen min skräck. Åh Stockholm är bra vackert. Åh det är ju härligt att skratta!

Sus sa...

Fast jag ÄR bra på kartläsning. Men du behöver ju inte prata med Hjärtat om den saken.

Singelmamman sa...

Fru H: Skratt och Stockholm i kombo är underbart.

Sus: Du är jättebra. På. Det.