tisdag 28 augusti 2012

Att verka utan att synas

Jag är helt och fullt införstådd med att spindlar är nyttiga djur. Och att jag, på något sätt, ska vara glad att min lägenhet härbärgerar dem.
Och den lilla spindel som satt i taket i lördags när jag var på väg ut satt tyst och stilla och var borta när jag kom hem.
Men den stora spindel som igår kväll sprang mellan mig och toan och höll på att orsaka ett par väldigt blöta byxor, den spindeln fick finna sig i att jag klappade till den. Ordentligt. Det var ju faktiskt spindeln eller jag. Och så länge jag betalar lån och amorterar bestämmer jag vem som får rusa fram på mina golv och vara märkvärdiga.

11 kommentarer:

Fru H sa...

Vi har också stora spindlar inne! Köpte en spindelväck på k-rauta som skulle hålla dem borta men icke! Två dagar i rad har jag ehee... Lyft de stackarna ut i frihet... Eller inte! Krossat dem med toapapper rättare sagt!

ettstenkast sa...

Det gjorde du rätt i!

Vem trodde han att han var egentligen? En kvarlevad husockupant från 70-talet? Guds gåva till kvinnan?

Nä, pårom bara!!!

Agneta sa...

Det värsta är att jag inte vågar klappa till de där riktigt stora! Jag dör!
Är jag helt ensam hemma rusar jag och hämtar dammsugaren och sen försöker jag att inte missa odjuret så att det kan springa och gömma sig, sen suger jag in lite smågrus och låter dammsugaren vara på tills inget monster längre kan leva...

Fy fan.

Men du är modig som slår dem, tycker jag!

Anki sa...

Hahahahaaaa!! Älskar ditt sätt att skriva! Jag HÖR dig i orden! :-D

Kramar i massor!

Livet just nu sa...

Fy fan. Jag försöker tänka Charlotte, Charlotte när jag ser en (från boken om grisen Wilbur) men lyckas aldrig.
Jag vågar inte heller slå ihjäl dem eftersom jag är rädd att få fanskapet på mig. Det finns också en gräns när det kommer till storleken. Ser jag den UTAN att ha mina glasögon på mig är den för stor...

Gafflan sa...

Här klappas det också till.

Malla sa...

vi har rätt många spindlar i huset, jag bruka rlåta dom vara. Oftast. Andra gågner slår jag ihjäl dom. Om dom liksom kommer i min väg.

Småländskan sa...

Har en riktigt tuff väninna, men inte alltid så tuff vad gäller spindlar! När det gäller ringer hon, vill ha hjälp med att sanera spindlarna. Hon vågar inte ens ta fram dammsugaren och suga in dem. Då kan de ju krypa ut igen!!! Jodå, jag kommer, som den bästa spindelsaneraren som finns, tar bort de som finns och kollar även dammsugarpåsen.
Ja, vad gör man inte för sina vänner!?

Mammahäxan sa...

Vissa rättigheter har man faktiskt när man äger sin egen bostad!

Heléne - mitt så kallade liv sa...

Haha, precis så är det, betalar de inte hyra har de inte på mina väggar, i min säng eller på mitt golv att göra.

Singelmamman sa...

Fru H: Krossa dem är det enda rätta!

ettstenkast: Eller hur!

Agneta: De största tar jag också dammsugaren till hjälp med. Förenar nytta med nöje, typ.

Anki: Men! Så snällt skrivet. Tack! Kramar tillbaka.

Livet just nu: Det där med Charlotte, Charlotte låter intressant. Har ingen aning om vad det är. Men håller med om storleken och avsaknad av glasögon. Fy sjutton.

Gafflan: Klapp, klapp!

Malla: Konstigt att alla spindlar här alltid kommer i min väg.

Småländskan: Jag ringer dig också!

Mammahäxan: Exakt.

Heléne - mitt så kallade liv: Det blir jobbigt den dagen de börjar pröjsa, inser jag.