11 timmar sedan
torsdag 22 juli 2010
Borta
Jag visste inte att det kunde kännas så, så omtumlande att se min dotters ryggtavla försvinna. Hon och hennes bästa kompis åker nu ner till Göteborg för att gå på konsert. De ska se Pink imorgon. De ska bo hos bästa kompisens kusin. Och natten mellan fredag/lördag ska de tre tjejerna få bo själva. Deras första riktiga föräldrafria resa. Jag avundas henne så, och oroar mig bara så här lite. Det vill säga nästan inte alls... hm. Lyckades reta upp min dotter bara liiite med mina frågor och min omsorg. Haha! Men jag har fått lov att komma och säga hej då på centralen. Deras tåg går inte förrän om en och en halv timme. Sen ska jag shoppa bort alla pengar jag äger och har för att döva min oro. Så jag kan oroa mig för min ekonomi istället. Tjena och välkommen ångest!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det går säkert bra ska du se! Men jag vet hur du känner...
Singel: Är nog kanske också säker på att det går bra.
Oron känner jag ända hit men jag tror det kommer att gå bra med dottern.
Kram
Det går säkert bra....vad nu bra betyder i det sammanhanget... ;-)
Usch, tänk hur det ska kännas när de flyttar hemifrån!
Gafflan: Ja oron känns (kändes), i hela kroppen. Lättare nu när hon redan är där, konstigt nog.
Fru Venus: Ja, jag undrar också vad bra betyder. Jag tänker nog att hon ska må bra, och ha kul. Inte så mycket vad som kan hända.
Nattens bibliotek: Va, ska de flytta från mig? Det har inget berättat.
Haha! Jag har i och för sig sagt att de inte får flytta hemifrån. Någonsin!
Skicka en kommentar