En lugn hemmakväll med tonåringarna. Lång middag, planering för resten av veckans måltider och nästa vecka. Sen lite fix och kände för att skrubba spis och fläkt och hämta duk i tvättstugan. Men sen satte sig jag och yngsta för att leta träningsform/gym som tillåter en nästan 15 åring att både träna gym och annat. Men det är ett virrvarr och för mig skulle det bli ganska dyrt om jag skulle köpa ytterligare ett kort för mig. Så nu ska jag kolla om mitt gym tillåter ungdomar. Yngsta kan absolut tänka sig att träna ihop med mig. Och det tackar jag för.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om alla måsten. Ikväll och oftast de andra kvällarna också känner jag att jag vill göra några saker, men jag har ändå ganska gott om tid till att kolla tv/läsa en bok/eller hänga med datorn. Tänker att min mamma alltid gjorde ngt, alltid hade en massa måsten som skulle göras. Och jag undrar, var det en massa måsten eller bara ngt hon var uppfostrad till att göra? Jag jobbar mycket med att inte ha en massa måsten. Jag tvättar för att jag vill ha ren tvätt, jag torkar golv när jag känner att det behövs, jag hänger upp gardiner om jag vill inte för att jag måste. Men jag kommer aldrig att byta gardiner, vår/sommar/höst/jul och förlåt jag glömde påskgardinerna, för att det är något man gör. Jag vill känna att jag bestämmer över hur jag mår, och att skippa alla, eller i alla fall de flesta måsten, är ett stort steg på vägen för mig.
Har du måsten? Och i så fall vilka?
14 timmar sedan
16 kommentarer:
Måsten. Jag hatar måsten. Jag undviker helst måsten. Ba
Det värsta är nu när jag känner att jobbet är ett måste (ett tråkigt måste).
Jag tror den sociala kontrollen var större förr och att det var mycket svårare att falla utanför ramen än vad det är idag.
Jag har inte så många måsten som är pålagda av andra, däremot kan jag vara lite elak mot mig själv och inte tillåta mig själv alla gånger. Som om det är fint väder då tycker jag att jag borde gå ut och utnyttja det och få dåligt samvete över att jag inte gör det. Men ibland kan jag jobba emot det.
Men jag måste inte julpynta och jag måste inte bädda rent vissa dagar.
Men nu måste jag gå och lägga mig! Det har jag lovat mig själv.
Jag försöker skippa så många måsten som jag bara kan, det räcker med jobb och räkningar :-( Däremot måste jag, för att jag VILL, maila dig imorgon och kolla det där med bloggkryssningen. Ska jag sova i korridoren om du blir haffad av en snygging? När jag tänker efter, jag ska inte alls sova, jag ska spela vinbingo och sjunga karaoke. :-) Nattikram!
Helt ärligt? Mat är väl ändå ett måste men å andra sidan är ju mat gott, bara det att det är lite tråkigt att laga mat ibland. Tvätt...när Mount Everest ser ut som en kulle i jämförelse så...men för övrigt är jag lat och mår bäst av om jag gör saker för att jag vill och inte för att jag måste men jag har inga som helt problem att hänga i soffan eller framför datorn fast diskbänken dignar av disk eller att ugnen egentligen behövs rengöras ;D
Jag har en extrem Luther som sitter där någonstans.
Och samtidigt en bekväm jävel som vill göra ingenting.
Har svårt att hitta mellanläget. Och ja, jag gör nog ofta saker för att "folk" förväntar sig det. Eller för att "man ska"...
Men lika ofta skiiiter jag fullständigt i det och tycker en lång stund att jag är bra (till lille Luther tittar fram igen:)
Men tycker att din "måste-inte-attityd" känns sund.
Ja. Gilla :)
Jag hade en miljard måsten förr i tiden. När jag var sambo. Julsaker, påskpynt, baka, trädgård, putsa fönster (fyra gånger om året trots att det inte ens behövdes) osv.
Idag har jag inga andra måsten än betala räkningar, äta och sova. Typ. Och jävlar vad mycket bättre jag mår!
Jag hatar måsten. Känner jag att jag måste så strejkar jag ibland. Jag försöker att känna efter om det är något jag vill göra. Vill jag inte göra det så försöker jag få någon annan att göra det eller så struntar jag totalt i det om det inte känns så viktigt. Vissa saker vill man måsta göra även fast det bär emot och det är sådant man vill måsta för sina barn skull. Lyssna på Minsta när han berättar om Pokémongubbar t.ex. det tvingar jag mig till att vilja göra. ;)
Gardinbyten? Vad är det?
Goding!
"Förr" hade jag en massa måsten, men mest måsten som jag gillade. Numera har jag en massa måsten som jag inte gillar och då blir det liksom inte av att göra dem till o-måsten. Det är skillnad mellan måsten och måsten, helt beroende på hur läget är. Detta blev konstigt, men jag tror du fattar ungefär??
/Småländskan
Jag har försökt att rensa bort måsten, för de är ju inte kul. Det hänger ju samman med offerkoftan som man (läs jag) ofta virar runt, du vet: "Om inte jag gör det, blir det väl aaaaaldrig gjort?"
Men med åren har jag försökt rensa. Vi har också skaffat en frizon - sommarstugan. Där ska det inte finnas några måsten, bara några "borde" (som i gräsklippning) och en jäkla många "vill!" (som att dricka vin på verandan eller lägga pussel.
Åh, vad jag längtade till sommaren helt plötsligt!
Har börjat dela upp i måste måsten på den där överlevnadsnivån och sen till borden. Ofta borde jag göra något men det kan jag skippa och när man då gjort sina måste måsten så blir det mycket plats för vill :-)
En jävla massa måsten. Planera mat. Laga mat. Handla mat. Duscha, fy fan. Städa, umgås, älska, blogga. Hehe nämen gudars, allt är inte måsten! Bara ibland.
Jag är 31 år och snart 5 månader.
Middagsmat varenda jävla kväll känns som måsten men nu har jag börjat strejka då och då. Fixa mat själva säger jag till de tre tonåringarna och då gör de det. Under visst tumult, men ändå.
Jösses så härligt att läsa alla era kommentarer. Höll på trilla ur sängen! Tusen tack!
Stort o smått: När jobbet är ett måste då är det dags, ett måste att byta!
Maj: Det var precis så jag menade! Och den inre rösten med piska jobbar jag också på att säga emot.
Fru Venus: Haffar jag en snygging får han vänta till efter klockan 7 på morgonen. Eller bjuda in mig till sin hytt. Nä, inte alls, dig byter jag ine bort mot någon annan.
Gafflan: Mat är ett måste, tyvärr, för det är ju gott också. Där har jag lite att jobba på... erkänner.
Nica: Jag försöker också hitta ett läge där Luther och jag kan samsas. :-)
Singel: Exakt! Så mycket bättre vi mår, och skönt att slippa någon annans krav.
Knasterfaster: Ja vilja för barnens skull är ett måste jag faktiskt kan stå ut med. Oftast.
Oslosånskan: Ett ord jag snappat upp helt random så där. Tack för kommentaren om "goding"!
Småländskan: Jag förstår precis, lite tråkigt att det blivit så för dig.
Petra: Jag längtar jag med. Och vill komma och dricka vin på er veranda!
KaosJenny: Smart! Vill är ju så mycket roligare. Imorgon vill jag nog torka golven. Hoppas jag.
Malla: Trettiovad!? Jösses... Jag skulle kunna tänka mig att jag måste älska... hur jag nu ska få till det?
Nilla: Jag med, och så lämnar jag över ansvaret på tonåringarna att gemensamt komma överens när de vill att jag ska medla mellan de olika matförslagen. Djävulskt, javisst, men en överlevnadsstrategi.
Jag har också valt att släppa på väldigt många måsten. När jag var en ung mamma till mina numera vuxna söner då hade jag en jäkla massa måsten. Mest för att visa omvärlden att jag var en bra mamma om än väldigt ung, tror jag? Mina 2döttrar fick jag först i 30 års åldern och då kände jag inget behov av att behöva bevisa något längre. Jag ville hellre umgås med barnen än hålla fast vid dessa onödiga måsten, det fick räcka med några "jag/vi borde" istället.
Undrar om det är därför jag minns tiden med pojkarna som så mycket jobbigare? Själv tycker jag att jag blev en bättre mamma när jag slutade att jaga dammråtter som ändå bara jag såg.
AprilSus: Det är ju så, helt rätt, oftast är det ju bara vi själva som ser de där råttorna och dammet i hörnen. Så vi blir absolut mer nöjda om vi kan slappna av mer.
Skicka en kommentar