11 timmar sedan
torsdag 10 februari 2011
Det tror till och med jag på
Jag har just pratat med min arbetskamrat tillika goda vän G. Som genom ett under lever. Eller som sjukhusprästen sa, "det var nog en liten ängel som knackade på din axel". Det vill jag gärna tro.
Något att snacka om:
nu ska jag bara svälja ner mitt eget hjärta och ta en kopp te
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Min pappa fick sin första hjärtinfarkt när han var 39 år och sedan måste han ha haft en ängel eller flera på axlarna i 30 år tills han dog. Han överlevde sig själv flera gånger om nämligen.
Knasterfaster: Det låter bra, det vill jag tro om G också.
Änglar finns. Jupp. Hur, varför och när dom väljer att kliva in, tja det vete fan :)
Men visst upplever man under i livet. Tack o lov :)
Änglar-visst finns de!
Fredagskram/caja
Nica: Ja under finns. Det är jag tacksam för.
Caja: Nästan som i filmen. Fredagskramar
Då undrar jag var den ängeln finns nu, jag vet var den behövs
Shamrock: Oj då. Jag hoppas den hittar rätt.
Skicka en kommentar