11 timmar sedan
måndag 7 februari 2011
Intet är som väntans tider
Men jag gillar inte kvällens väntan. Innan dottern är hemma. Efter råd både från skolsystern och vårdupplysningen åkte hon med sin pappa till Sachsska barnsjukhus. Två helt oförklariga blåmärken, på exakt samma ställe, snullna och ont i handlederna. Det går att googla på och få alla möjliga idiotiska idéer om.
Något att snacka om:
vid 21-tiden trodde pappan att de skulle få träffa läkaren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Men vad fanken..?
...men jag googlar inte. Jag låter du få berätta sedan istället.
Sus x 2: Och jag vet inte varför jag målar fan på väggen just för det här. Skyller på förkylningen, mer mottaglig. Klart jag berättar sen.
Usch, jag har målat många satar på väggen många gånger vad gäller mina barn. Man har ju en tendens att få panik, liksom.
Hoppas på lugnande besked snart!
Nilla: Att få llite panik höjer i alla fall mitt blodtryck. Jag tror att det är ganska lågt just nu. Japp, lugnande besked är det jag satsar på.
Jamen jag håller stenhårt på att du får lugnande besked! KRAM!
När/om jag får barnbarn någongång så hoppas jag de är av en orosfri sort. Det är så jobbigt att oroa sig. Uppdaterar du oss när du vet?
Fru Gårman: Bra! Jag håller också stenhårt. Kram
Knasterfaster: Samma här, kan vi beställa såna tror du? Yes, uppdateringar kommer troligtvis i en blogg nära dig.
Men....säkert inget att hetsa upp sig för (hoppas hoppas)men bra att dom åkte iväg! Nu ska jag försöka hålla mig vaken i +1 timme landet så jag får veta. KRAM!
Fru Venus: Tror inte heller det, är nog bara lite ovanligt stirrig. Förkylningsvirrig. Kram!
Iiiik! Håller tummarna, men är säker på att det inte är nåt läskigt. Så klart!
Det har nog en lugn förklaring ska du se,
Kram!
Ojdå, hoppas att lugnande besked kommer snart!
Kram!
The Queen: Det underlättar i alla fall att skriva här om det. Kram
Mollamaja: Ja. Så får det vara. Kram
Malde: Det hoppas jag med. Kram
Googla ska man inte göra. Allt tyder på döden. Typ.
Håller tummarna att allt går bra!
Det finns inget värre än att vara orolig för sjuka barn. Det är en oro som är svår att befria sig ifrån. Jag tror alltid det värsta när det gäller just ungarna, men jag har alltid fel. Och just nu får du gärna vara lik mig på den punkten.
Chrissan: Sant. Hahaha! Normalt gör jag inte det, men... får skylla på nedsatt försvar i form av förkylning. :-)
Maj: Jag har absolut inget att vara lik dig. Tvärtom. Och när jag oroar mig så brukar det också vara falskt alarm. Som tur är.
det får minsann lov att vara falskt alarm, vad det än kan vara. Jag googlar inte.
Kram!
Skicka en kommentar