17 timmar sedan
onsdag 9 februari 2011
Helt seröst alltså
Har du någonsin övervägt att börja skratta när du (om du) tänkt: Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?
Något att snacka om:
Jag känner bara att jag vill gråta fast inte nu förstås
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Jag börjar nog skratta då tror jag. Känner jag att jag behöver gråta då gråter jag bara, finns ingen tid att hinna tänka på att kanske skratta istället.
Jaaa... små flina lite så där fnysande alla fall. Ofta är det väl åt något skrattretande:)
Ja många gånger. Ibland är saker så absurda att det är lika bra att skratta åt de.
Jag börjar skratta, försöker fort som fan se det komiska i eländet, annars går man ju under....fem gånger om dan...
Blott alltför ofta... senast när jag slog mig halvt fördärvad.
Ja, helt klart. Hysteriskt till o med, lite som en galen vetenskapman/kvinna. Gråta, skratt spelar ingen roll båda är lika förlösande.
Kram
Stort o smått: Kanske så det är, finns det tid till tanke så blir det skratt. Hm..
Tre ungar: Fnysande är bra. Det ägnar jag mig också åt, ofta.
Rut-Knut: Just det absurda får mig nog att skratta också.
Fru Venus: Fast jag gråter nog först för att skratta sen.
The Queen: Just det ja, vid såna tillfällen skrattar jag nog, fast jag helst vill gråta. Och så är det viktigt att inte någon såg...
Gafflan: Snabb du är. Hann in före mitt svar. Jo hysterin finns där, både i skrattet och gråten, det är klart. KRAM!
jodå
Beror på humöret! Fast igår grät jag som en gris fast jag borde skrattat. Ger ett bättre intryck då.
Malla: Ok.
Fru Gårman: Jag är inte säker på att skratt alltid ger ett bättre intryck.
Konstigt nog så tror jag att jag skrattar då. Undrar förresten om KP ens har tänkt just den där tanken någon gång.
Realisten: KP skrattar hysteriskt. Han får inte gråta. Så det så.
Skicka en kommentar