Tänk dig att du har klarat av alla måsten du själv gett dig. Du har dessutom fått dina barn/tonåringar, din man/svärmor/vän what ever, på gott humör. Eller i alla fall är de hyfsat nöjda och tysta. Tänk dig att du springer, inte för att tävla inte ens jämföra dig mot dig själv utan för att du vill och för att du tycker att det är skönt. Till och med väldigt skönt. Tänk dig att du för första gången inser där du springer att dina lår inte ens nuddar varandra, du skaver inte på dig själv!
Tänk dig då att när allt detta är gjort, maten du själv valt och lagat är uppäten, ett glas gott rödvin står bredvid dig och du sitter bekvämt. Tänk dig då att det känns som om ingenting i hela detta liv och för stunden är roligt.
Men jag har en hel dunk rosé jag kan trycka i mig och sen vore det väl sjutton om det inte blev lite hejsan hoppsan.
10 kommentarer:
Då är det svårt. Verkligen svårt. Dock tror jag inte dunken gör saken bättre, bara skjuter på framtiden. För något är det som du måste komma på, något du måste hitta i dig själv.
Maj: Håller med, men hur jag än letar hittar jag det inte.
Men vännen...har du inte fått ligga? Kram raring...*kramar om, hårt*
Fru Venus: hahaha! Kramar tillbaka
Inte helt oväntat tror jag att jag förstår precis hur du känner. Jag är nog ungefär där själv liksom. Fast jag har ingen rosé. Och om jag själv visste hur jag skulle ta mig ur det hela skulle jag tipsa dig.
Kram! Kram! Kram!
Hinner du tänka något då? Ibland känns det som du lever livet väldigt fort och intensivt, tankarna kanske inte får utrymme nog? Du kanske skyr dem?
Realisten: Är det någon som jag tror förstår så är det du. Kramar tillbaka!
Maj: Tack för att du kommenterar. Jag har svarat direkt till dig.
Tomhetskänslan beror på att du gjort saker för andra som du egentligen inte ville. Ingen tjänar på det, allra minst du.
Tro mig, jag har erfarenhet på området.
Nilla: Helt rätt. Håller på att ta mig ur det. Nu.
En dunk rosé hmmm finns Mattéus på dunk?
Alla dessa frågor
Skicka en kommentar