Skridskorna satt inte som en sportmössa utan mer som skruvstäd. De kändes helt ok när jag tog på mig dem, men så fort jag tog första skäret tryckte de extremt mycket på fotknölarna. Men skam den som ger sig och lite ömma fötter ska väl en medelålders mamma klara av. Ett antal varv med fladdrande vingar höll jag på att skriva, men jag menar armar, sen fick det vara nog. En timme allt som allt. Och belöningen? Att få ta av mig skridskorna och ta hand om de ömmande röda knölarna.
Japp det är väl i princip hela dagen. Några maskiner tvätt som gått och en diskmaskin. Städningen tar jag en annan dag. Men rastlös är jag, och sugen på något gott.
Här glädjer jag mig åt min lättja, kommer nog inte att gå ut och köpa något.
4 timmar sedan
2 kommentarer:
Det är ju fantastiskt att ha nytta av sin lättja! Jag bugar för din suveräntitet. Du ÄR suverän! :-D
Yasha: Jag rodnar lite av berömmet. Men det är det jag alltid sagt, lättja är nyttigt.
Skicka en kommentar