Barnen är både kammade och har borstat tänderna. All disk är diskad, tvätten är under kontroll och diskbänken blänker. Ändå känns det som om jag borde lägga mig i sängen och inte gå upp de närmaste hundra dagarna. Tror det kan kallas ågren.
"Hej!
Jag önskar att herr Ågren kunde komma en annan dag. Idag är jag lite upptagen. Nästa vecka är inte tonåringarna här, kan du återkomma då? Tack på förhand!
Singelmamman"
4 timmar sedan
9 kommentarer:
Du med?
Det är något mysko i görningen. Jag trodde att det var Joe Labero, men det kanske är något ännu värre. Typ Tomas Ledin...
Tjockisen: Visst sjutton är det Tomas, han har ju till och med fått vara på tv har jag förstått. Skrämmande.
Vi ska väl inte skylla på TL. Jag tror det är Kung Bore, jag. Som kryper in i ben och märg och får olusten att pirra... ;)
Det kanske är en reaktion på att helgerna är slut och att oxveckorna väntar nu?
Jag tror, precis som Maj, att det är vardagen som pockar... Det brukar stavas Ångest. Fy för den lede att helgen är över. *gråter*
Eller ja, nu är ju inte denna helgen över som tur är, men den långa sköna julledigheten är ju över....
I morgon kväll är det jag som får sällskap av Herr Ågren.
Men i skrivande stund har helgen bara börjat och är helt helt underbar!
Näe! =(
Delad ångest är hälften så mycket ångest och lite glädje *vet av erfarenhet* så jag hoppas att det är bättre nu efter ditt inlägg.
På onsdag ska jag börja på Afro dans. Om du bott i min stad hade jag släpat med dig.
Inte för att det är till så mycket tröst nu när du inte bor i min stad...
Alla: Kombinationen börja jobba och tonåringar som går till sin pappa på den första riktiga mndagen på året, det är anledningen.
Nilla: Delad ångest är absolut hälften ångest! Självklart är det bättre nu.
Afrodans! Wow, det skulle jag gärna prova, men vågar inte. Hade gärna blivit ivägsläpad.
Skicka en kommentar