Pratade för ett tag sen med en kär vän om oberoende. Som i att kunna ta steg i livet utan att behöva ha en försörjande livlina vid sin sida. Just då, när vi satt och pratade, hade jag för mycket annat snack som måste ut så jag hann inte formulera mig helt klart. Men vännen, jag har aldrig ångrat att jag tog steget att gå till en oviss framtid, en sämre ekonomi och eventuellt ledsna barn.
Jag har ett oberoende som är mer värt, jag har mitt eget, alldeles egna liv. Och det oberoendet är mer värt för mig. När jag jämför de olika alternativen. Och att jag får vänta med att genomföra vissa saker, det kan jag stå ut med.
11 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag kan inte annat än att hålla med till fullo. Pengar måste man tyvärr ha men man klarar sig på mindre än man tror... Ungarna blir gladare med tiden (iaf mina).
Anonym: Mina har nog också accepterat och inser vissa fördelar. Typ vid födelsedagar och jul...
Precis så är det! Säger jag, som upplevt att ta steget fullt ut, (t.o.m. två ggr) trots det var tufft, trots det var ovisst med mitt jobb just då, trots jag hade det bra ekonomiskt och på alla andra sätt... trots jag sitter i en skunkig lgh nu, trots jag saknar allt vad jag hade tidigare vad gäller det materiella... men det är det värt!
Jag tror du prioriterar helt rätt!
Var rädd om dig Singelmammen! Kram.
Du vet vad jag tycker :-) Skönt att du är hemma :-) Ja, på ett sätt då ;-) KRAM
Småländskan: Vi gör rätt! Var rädd om dig du med. Kram
Fru Venus: :-D Kram på dig med!
Skicka en kommentar