Singelmamman: Hur vanligt är det motsatta?

lördag 19 mars 2011

Hur vanligt är det motsatta?

En enda gång har jag varit på en begravningsfest med dans, kareoke, fyrverkeri och utryckning av brandkår.
Därför blir jag smått fundersam när jag ser någon anhörig skriva; begravningen sker i stillhet.

Published with Blogger-droid v1.6.7

12 kommentarer:

Fru Venus sa...: Och jag som tyckte jag hade flängt på idag, men du har haft turbon på :-) Blev det nån klänning? På min begravning ska det drickas vin och man ska ha röda kläder. Helst, men inget måste. Kvällskram; 19 mars 2011 kl. 18:56
Singelmamman sa...: Fru Venus: Ja turbon på men helt för mig själv. Nä ingen klänning, bara nästan. Kanske i veckan. Kram!; 19 mars 2011 kl. 19:29
Lilla Blå sa...: F'låt men kan inte låta bli att brista i skratt. Din lyckost som fått uppleva sådant. Hoppas min begravning blir en begravning med sprätt. Bensprätt. Och musik. Det vill jag ha.; 19 mars 2011 kl. 20:57
Knasterfaster sa...: Släkten är värst heter det ju och det är väl för att dämpa de värsta glädjeyttringarna vid begravningen som man skriver så där.; 19 mars 2011 kl. 21:02
Singelmamman sa...: Lilla Blå: Det var en underbar begravningsfest. Precis som min vän ville ha det. Jag vill också ha fest.

Knasterfaster: Min mormor gjorde så, fast då skrev vi; begravningen har skett i närvaro av de närmaste.; 19 mars 2011 kl. 21:26
Snokis sa...: En sån begravningsfest har jag aldrig varit på, men det låter bra. Betyder inte i stillhet att de anhöriga inte har nån lust att bjuda folk på fika efteråt?; 19 mars 2011 kl. 23:03
Singelmamman sa...: Snokis: Jo, det var en väldigt speciell fest. Din teori om fikat, det kan ligga något i det.; 19 mars 2011 kl. 23:48
Camilla sa...: Tittar tillbaka :) Mycket mysig blogg. Ha det så bra!
//skissen&smulan; 20 mars 2011 kl. 00:15
Anonym sa...: Stillhet menas att inga förutom familjen får komma. Jag vill nog ha det så. Det brukar alltid dyka upp gluttare annars. Men familjen får gärna ha fest sedan, tillsammans med inbjudna vänner. Det kan stå stillhet i annonsen.

(jo det finns folk som går på typ alla begravningar för "nöjes skull")

Mvh Liklärkan, även kallad Sus; 20 mars 2011 kl. 08:44
Singelmamman sa...: Camilla: Välkommen hit!

Sus: oj det var ett ökänt beteende för mig. Konstiga människor finns överallt.; 20 mars 2011 kl. 10:29
tigerlilja sa...: Jag tror på Snokis teori. Och jag hoppas familjen och andra kan hålla till sig lagom. Jag försökte säga att jag ville ha Drottningholmsmusiken som utgång, men då fick Sonen nåt mörkt i blicken och sa 'så kul blir det inte för oss'. Nja.; 20 mars 2011 kl. 16:06
Malde sa...: Sonens begravning inledde vi med Ted Gärdestad, "Himlen är oskyldigt blå". Sedan en låt han gillade från en av de sista filmerna han såg med Flickvännen, ett par låtar från en CD med Jojje Wadenius jag hade önskat mig av honom som han inte hann köpa då den kom ut efter hans död. En låt till som Dottern ville ha med, och till slut hans favoritlåt "Don't Stop Me Now" med Queen.

Begravningen blev fruktansvärt jobbig men inte så tung som jag befarade. Fikat efter hade vi hjälp med, och blommorna på borden var i små vaser. Eller vaser och vaser, i coca-cola-glas från McD som han hade samlat på. Känner på mig att han hade gillat både musikval och blommornas placering. Dessutom att vi serverade både coca-cola och hembakt kladdkaka förutom kaffe, te, kakor och annat fikabröd.; 20 mars 2011 kl. 21:00