18 timmar sedan
tisdag 23 november 2010
Nu frestas till och med mitt tålamod
Jag hann nog inte innanför jobbdörren förrän min speciella arbetskamrat frågade hur vi skulle kunna ta oss hem idag. Jag och ett frågetecken var nog så lika varandra man kan bli får jag lov att erkänna. Det visar sig att någon har varnat för det svåra ovädret som ska komma. Jag undrar om det kan vara SMHI eller är det några speciella kris-räddningstjänst-räddare som slagit till? Och sen har jag och mina arbetskamrater uppdaterats i var exakt snöovädret, som alltså ska komma, är precis i talandes stund. För en mikrosekund sedan fick jag veta att "nu kommer det, nu snöar det" och en liten nick som bekräftar att "vad var det jag sa!". Lite triumf sådär. Själv är jag glad att jag kom ihåg att det är vinterhalvåret och alltså bör mössa åtminstone tas med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Va, går inte tunnelbanan när det snöar!? Kanske du måste jobba hemifrån? ;o)
Säger som Venusen! Ingen tunnelbana...???
Jag tycker i alla fall att det var bra att du fick med en mössa för fy vad man fryser om öronen när det snöar.
Kram
Ha ha ha. Jag känner igen sorten. Igår pratades det väder här på jobbet. Det var en sådan där sort som pratade mest. Då sa jag att nu har vi i alla fall något att prata om du och jag för vädret har vi gemensamt. Usch, så elakt av mig. Jag klär på mig efter känsla och inte efter väderleksrapporter. Hem kommer jag alltid - förr eller senare. /Knasterfaster
Kära Fru Venus: T-banan har problem när det är snö, när det är blött, när det är löv och om/när det blir varmt. Annars går den som på räls.
Gafflan: Mössa är en fantastisk uppfinning. I alla fall på väg hem från jobbet.
Knasterfaster: Hem kommer vi alltid. Och vädret kan jag inte påverka, inte ett dugg. Inte var du elak heller.
Trots lite snöoväder så kom min buss i tid i förmiddags och tog mig till jobbet utan missöden. Kors i taket! Funderar på att köpa mig en lott idag.
"Hem kommer man alltid" är ju bara en fråga om hur lång tid det tar. Jag minns den där 1:a november för några år sen när det tog 1 timme och fem minuter att köra 1300 meter. (sen kunde jag köra av och parkera och hade tur och kom med tunnelbanan) Men en kollega tog det 6 timmar för att komma hem.
Och ja, jag gillar väder och kollar och pratar gärna väder. Också.
Stort o smått: Ja en lott ska du nog satsa på.
Maj: En fråga om tid är det. Och det är helt ok att prata om väder, men det är med det som med allt annat, kvällstidningarnas katastroftema år ut och år in smittar uppenbarligen av sig på en del. Att förbereda sig för att ta sig hem tryggt är sunt. Men att börja morgonen med att prata om katastrof och att inte kunna komma hem är påfrestande. I alla fall när jag inte själv kan välja att komma undan.
Skicka en kommentar