Helt legitimt för oss som inte kan springa, inte vill springa så långt att sitta och se på. Gärna med vin eller öl i handen. Bara för att markera att vi inte springer? Själv skulle jag gärna vilja träna för att åtminstone orka Stockholmsloppet, det är en halvmara. Idag nöjer jag mig med att jag har tränat, hunnit köra en maskin tvätt. Och att jag ska iväg till kära vännens sommarstuga. Väl där ska jag bara ligga i solstolen och sakta steka mig gyllenbrun.
Läser hos Maj Korner om känslan av att vara ensam. Finns det någon som aldrig känner så? Jag känner det inte så ofta, inte just ensam. Min känsla är mer att aldrig räcka till, att missa det väsentliga i livet. Att inte finnas till för mina tonåringar. Och att inte hinna med nära och kära och vänner. Och möta nya vänner. Som de bloggvänner jag träffat. Som jag vill träffa igen. Och så har jag den där känslan när jag inte trivs med den jag är. Inte så mycket att jag vill ändra på mig, utan att acceptera mig själv som jag är. Den känslan är ibland så överväldigande att jag nästan inte får luft.
43 minuter sedan
7 kommentarer:
Du har slagit huvudet på spiken, att inte förändra, utan acceptera sig själv som man är! Jag känner mig inte ensam, men jag vill ha mer tid till samma saker som du, men jag vill också ha mer tid där jag får vara ensam, utan att känna mig ensam. Det saknar jag mer ju äldre jag blir!? Ha en skön dag i solen :-) Kram
En vän till har bestämt sig för att separera. För, som hon sa, att känna sig ensam när man är två är fruktansvärt, då är man hellre ensam ensam.
Mer tid, Ja, det skriver jag under på. Mer tid att bara vara, det vill jag ha.
Lördagskramen!
Men vi ska hinna träffas igen. Lite längre. Så det så!
Kram!
Att inte trivas med den man är, vi verkar vara många som har den känslan. Jag trodde faktiskt att ju äldre man blev skulle man acceptera sig själv mera men icke sa nicke det blir snarare bara värre.
Att inte trivas med den man är, vi verkar vara många som har den känslan. Jag trodde faktiskt att ju äldre man blev skulle man acceptera sig själv mera men icke sa nicke det blir snarare bara värre.
Jag har accepterat att jag är som jag är däremot drabbar det mig ofta att det är knappt om tid...det här med att bli äldre...och ensam kan man ibland känna sig fast man är gift och har familj och vänner runt sig.
Kram.
Fru Venus: Tack för bästa orden! Det blev en mycket bra dag! Kram
Stina: Ja mer tid, och mindre ensam i grupp. Borde vara lätt, men så är det ju inte. Kramar nattligt tillbaka.
Realisten: Det är jag absolut övertygad om! Kram!
Kaiza62: Visst borde det bli lättare med åren! Det känns trist att det inte är så.
Gafflan: Det kanske är så att jag accepterar, men sen dras med i vad jag tror andra ser, eller vill att jag ska vara. Svårt allt det här.
Kramar tillbaka.
Skicka en kommentar