Men hamnade på en blogg som ger mig stora självan. Hu jeda mig. (som smålänningarna skulle säga). Det värsta är att jag är tokrädd för att överhuvudtaget nämna personens blogg. Men behövde säga att såna bloggar också finns. Usch. Nu ska jag sova.
Mofsi: Hm, ojdå det var ju inte meningen att göra dig så nyfiken. Kanske du kan sätta dig på muggen och sova lite, så slipper du ju bajsmannen också... Nä det var en blogg med hätska utfall och förvirrat resonemang. En rättshaverist helt enkelt. Ingen att bry sig om.
Jag blev också nyfiken nu... Men jag vet ju att det finns allt möjligt konstigt att läsa om i bloggar!
Bland det konstigaste är att de som ligger högst på topplistorna är skrämmande dåliga på att skriva... Både själva svenskan och innehållet är urdåligt, men så läser jag dem inte heller! Haha!
Jag har också sett en del mindre lyckade bloggar, eller i alla fall så stämmer de inte överens med min uppfattning om saker och ting. En polis som uppvisade en skrämmande brist på insikt och sen någon religiös smörja. Men jag undviker dem, de har ju rätt till sitt likaväl som jag har rätt till mitt.
Ja hua...surfar man runt lite bland andra (än egna länkningar, eller eh *självgod*) så blir man ibland mörkrädd. Idioter och fåntrattar finns i överflöd. Men nu blev jag nyfiken...ska nog ta en bloggrunda i regnet. Och förundras eller förfäras.
Ann-Louise: En bloggrunda är hur som helst ett spännande sett att ta sig runt i världen. Och hyffsat billigt. Och visst är de egna länkarna man gjort fenomenala! Mina i alla fall... *inte heller självgod*
Jag undviker rätt duktigt allt som gör mig upprörd men hamnade en gång på en anorexiblogg där tjejen som skrev var anorektisk och hetsade sig själv till maximal späkning. Jag blev illamående och kände mig fruktansvärt vanmäktig, kanske för att jag är mamma till tre tjejer. Inte svårt att känna hur det måste vara att vara förälder till en anorektiker.
Suzan: inte var din tå så äcklig. Sett likadan hos mig. Hm, jo jag vet, och ibland avskräcker det. Den får bli kvar ett tag till, speciellt efter gårdag nattens bloggäventyr.
Flugbajs Jenny mothårs Falsk Zenkonst Litet barn i framstolen Fucking Tierp Lilla Trollet Klumpadumpa Slipa stavar Hus runt ekvatorn Lunka på mus Blogga ben Avtackning pension kort formulering BiskopOljaHärnösand
11 kommentarer:
Meehn! Nu blev jag så nyfis att jag inte kommer kunna sova inatt. Har du porrsurfat nuigen? Eller vaddå???Varför var den läskig? Spindlar? Våld?
Mofsi: Hm, ojdå det var ju inte meningen att göra dig så nyfiken. Kanske du kan sätta dig på muggen och sova lite, så slipper du ju bajsmannen också...
Nä det var en blogg med hätska utfall och förvirrat resonemang. En rättshaverist helt enkelt. Ingen att bry sig om.
Jag blev också nyfiken nu... Men jag vet ju att det finns allt möjligt konstigt att läsa om i bloggar!
Bland det konstigaste är att de som ligger högst på topplistorna är skrämmande dåliga på att skriva... Både själva svenskan och innehållet är urdåligt, men så läser jag dem inte heller! Haha!
Stort o smått: Visst är det konstigt. Jag kollade bloggtoppen i dag, och där var det verkligen varierande kvalitet kan jag säga.
Jag har också sett en del mindre lyckade bloggar, eller i alla fall så stämmer de inte överens med min uppfattning om saker och ting. En polis som uppvisade en skrämmande brist på insikt och sen någon religiös smörja. Men jag undviker dem, de har ju rätt till sitt likaväl som jag har rätt till mitt.
Helt rätt Maj. Det är bara att undvika dem och gå vidare till bättre bloggar.
Ja hua...surfar man runt lite bland andra (än egna länkningar, eller eh *självgod*) så blir man ibland mörkrädd. Idioter och fåntrattar finns i överflöd. Men nu blev jag nyfiken...ska nog ta en bloggrunda i regnet. Och förundras eller förfäras.
Ann-Louise: En bloggrunda är hur som helst ett spännande sett att ta sig runt i världen. Och hyffsat billigt. Och visst är de egna länkarna man gjort fenomenala! Mina i alla fall... *inte heller självgod*
Jag undviker rätt duktigt allt som gör mig upprörd men hamnade en gång på en anorexiblogg där tjejen som skrev var anorektisk och hetsade sig själv till maximal späkning.
Jag blev illamående och kände mig fruktansvärt vanmäktig, kanske för att jag är mamma till tre tjejer. Inte svårt att känna hur det måste vara att vara förälder till en anorektiker.
Var d min äckliga tå du blev rädd för? ;)
(ps, vet du om att du har verifieringskod inställt när man kommenterar? Så jobbigt!:( )
Suzan: inte var din tå så äcklig. Sett likadan hos mig. Hm, jo jag vet, och ibland avskräcker det. Den får bli kvar ett tag till, speciellt efter gårdag nattens bloggäventyr.
Skicka en kommentar