onsdag 29 juli 2009

Jag är räddad!

Hann precis sätta mig på toastolen när jag var en andning från hjärtattack. På dörren jag just stängt satt en långbent spindel och var beredd att hoppa på mig. Med byxorna nere vid fotknölarna, kissande som en flodhäst ropade jag på sonen. Han kom och så höll jag på att få andra hjärtattacken. Han tog spindeln i benen och lyfte upp den och lät den klättra på sin arm. Sen blåste han ut den över vårt balkongräcke, säger han, och för hans egen hälsa skull hoppas jag att han gjorde det.

Som om inte det vore nog, denna onsdagskväll. Nu fladdrar en gigantisk nattfjäril runt i vardagsrummet. Skulle aldrig skrivit det där om Fjärilshuset. Nu är hemmet förbannad!
Och jag med!

4 kommentarer:

Agneta sa...

Men usch och fy!!! HATA spindlar!!! Usch! Usch!
Jag är hellre ensam hemma i mörkret!
Men - tänk om det kommer en spindel till mig nu också - då dör jag på riktigt!

Singelmamman sa...

Stort o smått: Nä fy, sån otur ska du inte ha! *utövar någon form av woodo som ska hjälpa*

Ting sa...

Jag har värsta spindelfobin.

Singelmamman sa...

Ting: Jo, jag känner själv av det, som du märker...