En dag som absolut vunnit på att få lite mer tid

Vissa dagar flyter förbi så stillsamt att de inte ens verkar ha existerat. Den här onsdagen är en sån dag. Bortsett förmiddagens inre stress av att ge mig i kast med jobb som är helt nytt. Och spännande. Förvisso. Tänkte att det hår jag sliter av i förtvivlan ger mig ett mer intressant utseende. Tyvärr blev resultatet nog bara ett lätt galet utseende.

Som förr

Dagens teknik gör att vi har lika mycket kontakt i realtid med någon oavsett om de är i USA, på andra sidan jorden eller på andra sidan av bordet. Men att skicka brev från Kina tar lite tid. Närmare bestämt fjorton dagar.
Min systerson pluggar kinesiska och kommer hem efter jul. Mina tonåringar är väldigt imponerade över hans vackra handstil. Det är jag med. Och att skriva adressen måste ta en vecka.

Lär känna dina bröst innan någon annan måste göra det

Så här i slutet av den rosa månaden, icke att förväxla med den röda perioden i månaden för oss tjejer, så vill jag förtydliga lite, eller rättare sagt så vill jag lämna en kommentar.
En kommentar om det här med cancer.
I mitt fall så hade jag, en himla, sabla, ofattbar tur. Jag upptäckte en knöl för att jag kände på mina egna bröst. En sällsynt liten tumör. Bara tre millimeter. Det borde inte ens vara möjligt att upptäcka den, säger läkarna. Men jag gjorde det. Jag har också tur att cancern inte spridit sig. Under den här tiden har jag inte varit sjuk en enda gång. Lite trött och drogpåverkad direkt efter operationerna. Men inte sjuk. För mig är det viktigt att poängtera det, att i de bästa av cancervärldar så behöver man inte bli sjuk.
Så allt jag nu gör, äter hormontabletter i de kommande fem åren och strålbehandlar mig i fyra veckor, gör jag för att kapsla in ev förgreningar och hindra fler tumörer.

Jag hoppas du tar för vana att smeka dina bröst och lära känna dem. Om inte. Börja nu! Och gå hellre och undersök dig trettiotolv gånger för mycket än att ignorera en endaste liten knöl.

Saker jag inte tänker kommentera

Vädret. Jag kan ju inte göra ett skit åt det.
Kungahuset. Punkt.
Elaka människor. Som tror sig stå över allt.
Ostädade kylskåp. All gammal mat som hamnar längst in i kylskåpet.
Möten. Som inte leder till mer än mer möten.

Välkommen!

Tonåringarna och matkassen anlände idag. Det gör den här måndagen till en topp tia på måndagstoppen. En av tonåringarna, den yngre, har med sig förkylning med hosta. Så välkommen även den. Själv har jag träffat en läkare som informerade mig lite om praktiska saker inför kommande behandling. Drygt fyra veckors behandling som påbörjas i slutet av november. Känner mig väldigt glad över hur lätt jag kommit ur den här lilla historian. Så välkommen även det beskedet. Nu ska jag räkna ner till det är dags att få krypa ner under täcket igen. Välkomnar särskilt den stunden.

Upp och iväg som en blixt

Eller ligga kvar liiiiiite till i sängen. Verkligen svåra beslut. Tror att det blir lite både och. Men kylan utanför det här täcket är just så kylig och kall att det är omöjligt för mig att röra mig.

Mäh alltså hallå! Jag fick paket! Kolla!

Och så fick jag en trerätters middag, med Hjärtats hembakta bröd, Sus goda risotto, lax och vin. Och paketet. Men kolla alltså! Helt sjukt stort. 

Nä det är inte så att Hjärtat döljer något för mig. 

Jag tänkte att jag måste ha glömt berätta att jag inte fyller år ännu, eller att jag redan fått paket för årets födelsedag. Men nä då, de hävdade bestämt att jag skulle ha tavlan, för det förstod jag ju att det var.
En tavla.

Åh om jag blev glad eller om jag blev glad?! Gissa. Nu har jag äntligen den tavlan jag väntat på till mitt sovrum.

Så hamnade jag här!

Hos Snörvel-Lisa och Hjärtat.

Brunchhelg

Jag gillar verkligen sena frukostar. Men min omelett blev äggröra. Även en mästare kan misslyckas.

Biopunktnu

Den här filmen har jag sett fram emot.

Vad gör alla människor på stan?

Träffade sonen hemma hos mamma. Han hjälpte henne med något med nya tvn. Igår ringde jag honom och så hjälpte han mig med min tv. Han kan han.
Jag kan annat, så jag ägnar mig åt det.

Ändra sig

Jag är inte sämre än att redan planerade aktiviteter kan ändras mot nya. Om möjlighet finns. och dagens besök på gymmet får stå tillbaka för en snabb promenad! Det ser ju underbart ut, vädret alltså. Måste passa på att gå så länge det inte är halt. Sen stannar den här tanten inomhus.
Gymmet kan jag besöka imorgon, hoppas det står kvar.

En braspall

Ikväll känner jag starkt att jag skulle vilja ha en brasspall. En låg liten pall framför den öppna brasan att ställa mina tofflor på. Jag känner nog ännu starkare att jag skulle vilja ha en öppen brasa.

Tre av våra stora sjukhus

Jag har mest för egen del häckat på S:t Göran. Tror jag nämnt det sjukhuset. Pappa låg på Huddinge av och till i ett och ett halvt års tid och snart ska jag dra igång en efterbehandling på mig själv på Södersjukhuset. (Ja, jag ska ju inte efterbehandla mig förstås, det hoppas jag vårdpersonalen gör.)
Idag var det dags igen för Huddinge. Med mamma den här gången. Hon hade så ont i benet att hon fick rekommendation att åka till akuten för det befarades en blodpropp i benet. Efter många timmar, jag hängde på och höll henne sällskap, och diverse undersökningar inklusive röntgen konstaterades brist på B12 och en väldigt kraftig muskelinflammation. Det sista, förklarade min kloka tvillingsyster, kan hänga ihop med bristen på just B12. Allt hänger ihop. Utom jag känns det som just nu. Måste varva ner lite. Att säga att mamma är lättad över att få sova hemma ikväll är en underdrift.

Storytelling

Jag har förmånen att lyssna på Mary Lee Sjönell som pratar om hur vi berättar en historia. Att vi alla bär på berättelser. Det hänger på att få den som lyssnar eller läser din berättelse att känna, bli berörd. Kortfattad resumé. Jag är på ett frukostseminariun på Berghs.

Värt att vänta på

Nu kan vintern komma!

Han heter Anton

Inte Anders eller Andreas utan Anton. Han på SEBs kontor vid Telefonplan som hjälpte min mamma och sänkte hennes ohemult höga bolåneränta. Om det kan du läsa här. Det som sedan hänt är att Samuel, via Jesper och Annelie på SEBs kundservice tre gånger ringt och pratat med mamma. Kollat hela ärendestatistiken och varit extremt vänlig och klok. Samuel (i första hand), med hjälp av nämnda Anton, Jesper och Annelie har alla lyssnat och förstått hur viktigt det är att snabbt agera när något blivit fel istället för att skylla på någon annan.
Kort historik. Min mamma och pappa hade träffat banken men två saker gjorde att mina föräldrar inte svarade på det "erbjudande" de fick. Det första skälet var att erbjudandet villkorades, en liten kund som mina föräldrar är ju inte lönsam så de måste samla alla pengaägg på samma bank. Men några villkor ville mina föräldrar inte vara med om. Det andra skälet var att pappa blev sjuk och hamnade på sjukhus för att sedan inte komma hem något mer. Det är lätt att glömma värdsliga ting då, som bank och lån.
Samuel, chef för SEB kundservice Online, har gjort att mamma inte längre känner sig gammal och dum. Och för min del har han bevisat styrkan i att tycka till offentligt i bloggen, och även att SEB kan vara en bank att lita på. Tack för det SEB.

Vi säger väl så

Ikväll är det en premiär jag sett fram emot länge. Just nu ser jag mest fram emot att äta min morgonsmörgås. Jag är väldigt hungrig. Så jag föreslår ett rungande God Morgon! Och full fart framåt i dagens äventyr!

Vissa dagar gillar jag

Dagen började med att jag vaknade. Det var tur, för det betydde att jag kom iväg till jobbet. Inte direkt på den tid jag tänkt, lite senare, men inte försent. Det som fick stryka på foten var promenaden till jobbet. Men promenadvägen finns faktiskt kvar imorgon också.
Sen la jag in en jobbväxel och ökade lite under dagen och for runt som en iller på speed, avslutade dagen på kontoret med en korridorfest som jag tyvärr fick lämna alldeles för tidigt för ett stämmomöte i en bostadsrättsförening. Så landade jag hemma i soffan och pratade med mamma och hjälpte henne med en text. Ja, den här dagen har varit väldigt bra.

Nu!

Idag ska jag jobba. Återkommer med den upplevelsen.

Envisa människor

De finns överallt. De envisa. En del är envisa på ett försynt sätt, som jag. Andra är envisa på annat sätt. I min släkt finns en himla massa envisa människor, min tvillingssyter, min mormor som var extremt envis, och självklart min mamma. Men ingen av oss kommer i närheten av denna envisa människa! Och kanske tur det. För det är hennes tjat som nu gör att jag sitter ligger hemma i soffan lite tilltufsad så här den första arbetsdagen på ett par veckor. Snyggdoktorn gav mig en salva mot de stafylokocker jag ådragit mig. Men imorgon, då jäklar gör jag ett nytt försök att gå till jobbet. För de där kockerna smittar inte, om jag inte kramas utan kläder, och det gör vi väldigt sällan, läs aldrig, på mitt jobb.

Segt

Sitter och rullar tummarna och fånglor på fiskar. Två små bebisar med kraftig astma eller något annat problem med andningen, andas växelvis och högt så det låter som en sång. Jag väntar på att doktorn ska kolla mina småsår. Bra start på arbetsveckan. Verkligen.

En blåsig dag

När mina tonåringar var små var Nalle Puh en favorit hos båda. Sonen blev förtjust i den lilla björnen från mycket späd ålder och ville gärna ha allt som fanns att få tag i med Nalle Puh. Vi pratar allt, jag kunde jaga runt hela stan och länet för att om så möjligt bara få tag på ett par strumpor med Nalle Puh på. Jag hade inte någon relation till  figuren från när jag själv var barn så för mig var det en väldigt trevlig bekantskap att göra. En av mina favoriter är ett avsnitt som heter "En blåsig dag". Idag ser det ut att göra just det, blåsa en del. Det ser också ut att vara en sån där klar höstdag med frisk luft. Det kan behövas, det är svårt att gå upp tidigt efter en tids hemmahasande.
Så jag säger väl GOD MORGON! och börjar dagen med några tåhävningar. Mer om den utmaningen kan du läsa här.

Hänger lite

Att göra ingenting är inte min melodi. Det kan jag helt klart konstatera. Fixade en gudomlig brunch, jag är en mästerlig omelettgörare.
Somnade en nanosekund på soffan och tajmade regnet med min joggingpromenad. Sen fortsatte jag i ett rasande tempo till affären och lyckades direkt efter handlingen få tid i tvättstugan. Svettig och glad rusade jag hem och slet åt mig duntäcket ur sängen och lite lakan och ner igen.
Nu har jag precis lyckats, inte utan problem, öppna en 35g påse cheez balls. Nu soffan.

Dagens utsikt

Vill inte gå upp. Vill faktiskt ingenting idag. Har vinklat persiennerna så att det obarmhärtiga gråa ljuset väller in. Somna om lär jag göra ändå. Så det så.

Men precis vad jag behöver

En sån här har väl alla!? Kan inte tänka mig att leva utan den. Så, kan snön komma nu?

Mat och potatis

Hos mamma får jag nästan alltid det. Idag var det köttfärslimpa med trattkantareller och lök. Mmmmm. Husmanskost is da shit. Nu ska vi, jag, storasyster och mamma spela kort.

Men har jag det bra eller!

Underbara Carina kom just hem till mig med ingredienser till en trerätters middag. Fatta lyxen!

Jobb(igt)

Igår kväll var jag och min arbetskamrat G på en jobbgrej. Idag sover jag gärna. Träffade i alla fall några personer som jag ska jobba med i fortsättningen. Tidningsfolk. Kan säkert bli bra. Personerna på bilderna nedan har inte med texten ovan att göra.

Spännande

Har lånat en bok hos mamma. De har en bokhylla full med böcker i källaren. Jag lånade en. Den senaste läsaren av den här boken hade en biljett som bokmärke. En biljett från Barcelona. Berest bok.

Ett brev, ett riktigt brev med frimärke

Ibland får jag brev, eller kort. Som här om dagen. Ett tjockt i en påse från Holistic. Inte svårt ens för en blond brud som jag att gissa från vem. Finaste Suzan, hennes J och de båda hundarna hade skickat ett par nya löparbyxor! från Kari Traa. Ett norskt företag. Fantastiska byxor, jag är nog redan kär i dem.

Dagen efter fick jag ett vykort, denna gång från Mammay. En jättefin hälsning.
Tusen, tusen tack för det. Jag blev väldigt rörd och glad.

Jag tror jag hatar Google lika mycket

Sökte på vad som händer om jag dammsuger de jävlarna. Hemska berättelser om hur de klättrar ut och annat hemskt som de kan göra. Jag vågade inte läsa! Jag stängde så småningom av dammsugaren men nu vågar jag inte sova.

På jobbet

Väldigt roligt att vara på besök. Faktiskt. Låter det vara osagt hur kul det är att vara tillbaka på riktigt på måndag.
Tajmade huvudvärk och jobb-AW med specialinbjudna Solna Vikings. Men soffan vann i slutändan. Är det något bra på tv ikväll?

Piggaste illern i buren

Det är inte jag. Är försenad till ett möte och har ork som en 93-åring på valium. Inatt behövde jag inte ta en värktablett. Men vakna mitt i natten behövd jag, tydligen.
Så det var dagens gnäll. Och det onda är nog bara musklerna som återhämtar sig från operationen. Typ träningsvärk. Efter det här mötet ska jag till jobbet. Ska bland annat skriva ut en adress till min systerson så att mamma kan skriva brev till honom. Han pluggar i Kina.
Ja det är väl min dag i ett nötskal.

Hur tänkte jag här?

Gjorde i ordning en kopp te och kom på att jag för längesen fick en ansiktsmask i choklad. Så jag kletade in det i fejset och insåg på en gång. Jag kan berätta, att ansiktsmasker oavsett vad de doftar, stramar till och gör ansiktet stelt. Lätt att dricka te då. Inte.

På väg hem

En lång och trevlig promenad med en arbetskamrat. Eller nä visst nej, A jobbar ju inte kvar längre. Hur som helst. En fantastisk höstdag och en fantastisk Hagapark. Inga kungligheter men väl en väldigt fin räv som raskade omkring.

Att inte räcka till

Ibland bubblar alla känslor i kroppen så jag inte vet vart jag ska ta vägen. En dag med sköraste mamma som längtar, saknar och gråter av förtvivlan över att vara ensam. Ensammast i hela världen. Då spelar det faktiskt inte någon roll att vi barn och barnbarn finns där för henne. För vi finns bara där när vi har tid. Och det har vi inte hela tiden. Det vet hon. Och begär inte, tvärtom, att vi ska finnas där för henne. Så en hel dag med frukost och lunch och middag har inneburit skratt, djupaste förtvivlan (mammas) och ilska (både hennes och min). Men mest mammas förtvivlan.

Min ilska bestod idag av att bli varse att SEB, Skandinaviska Enskilda Banken, i över ett år inte sänkt räntan på det helt rörliga lån hon (och pappa) har på sin bostadsrätt. Ett lån som, när jag idag ringde, fick veta inte har den bindningsformen längre, inte haft på länge och "då har nog din mamma fått brev om att det inte finns". Nä så i helvete hon har fått brev om det! För i mammas pärmar finna alla papper, ibland dubbla och trippla kopior, för så blir det när banker och myndigheter skickar papper, det kommer mycket och många papper. Men något papper på förändring på lånevillkoren eller någon räntesänkning har mamma inte fått på över ett år. Så idag när jag ringde blev den stackars trevlige Anders, eller var det Andreas? på SEBs kontor vid Telefonplan lite paff när jag talade om för honom att räntan min mamma, och pappa, betalat i över ett år var på 4,20%. Trots att det på SEBs egen hemsida stod att aktuell ränta är 3,36%. Väldigt sympatiska och trevliga Anders, eller om det nu var Andreas, sänkte mammas ränta med över 1% på stående fot, eller i mitt fall, sittande rumpa. Tack du. Men jag kan inte komma ifrån att det är något ruttet med SEB som inte själva reglerat räntan. Och mamma kändes sig förminskad som inte själv förstått eller orkat ta tag i detta. Fan ta SEB!

Efter en i alla fall mycket trevlig dag, där jag också manglat lite lakan med mamma, och vikt en del tvätt, var det ändå som en lisa för själen att möta upp Sus och Hjärtat. Efter lite AW gick vi till Engelen och såg bland annat denna ängel. Men för min del räckte det att bara få vara med Sus och Hjärtat. Det läkte min själ idag.

Äntligen!

Den 11 december! 

Vaniljfluff

Åker SL-buss med en chaufför som helt klart vaknat på fel sida. Han kör ryckigt och tvärbromsar gärna och ligger hela tiden på gulrött vid trafiksignalerna. Jag är dock övertygad om att vi kommer fram helskinnade.
Jag ska till mamma på frukost och lunch. Ikväll ska jag på galej.

Till Ting. Här är dotterns vaniljdoft.

En sån här dag

Inget speciellt som händer eller hänt. Faktiskt. Eller jo, jag har redan träningsvärk efter dagens snabba promenad. Vi sorterar in dagen under kategorin, ok, men inte mer. Jag satsar en femma på en annorlunda dag imorgon.

Choooklad!

Mycket och gott. Godast var den tryffeln med chèvre och vit choklad. Och havssalt med olika sorters nötter är alltid en hit. Men årets trend är lakrits. Alla utställare hade någon form av choklad och lakrits. Och mätt blir åtminstone jag, både av intryck och att prova.

Väck och väckt

Mitt skryt om att jag sover så gott om natten inbegriper inte nattliga telefonsamtal av busiga tonåringar. Andras busiga tonåringar. Så nu ligger jag vaken en stund. Mest upprörd är jag över det faktum att min ljudbok nu är slut.
"En man som heter Ove", av Fredrik Backman. Torsten Wahlund läste.
Jag har skrattat och frustat av återhållsamt skratt åtskilliga gånger både på mina promenader och på tunnelbanan. Som jag önskar att jag hade sen oläst!
Till sist. Det är verkligen en stockholmare som skrivit den här uppmaningen.

Det kom ett paket!

Och inte vilket paket som helst. Ända från Tjillevipparnas mamma. Tusen tusen tack! Jag ser redan fram emot lite egen tid i badet och i soffan.

In i dimman

Förorten är täckt i dimma. Jag ser inte till tunnelbanan från mitt sovrumsfönster. Det brukar jag normalt göra.
Jag önskar att dimman tog bort ljud. För jag hör husbyggarna alldeles för väl när de sågar i järn.

Du är så söt mamma!

Vet inte riktigt vad tonårsdottern egentligen menar med dessa ord. De sägs med ett väldigt vänt, nästan lite överseende uttal. Och det brukar också hänga ihop med kommentarer som "mäh, snälla", "pinsam" och andra för mig helt främmande uttryck.
Idag kom ett helt nytt uttryck vid middagen. "Skämt som dras för långt, du vet, som mammas skämt". Sagt från dottern till sonen.
Mäh. Hallå! Vad då, jag är ju jätterolig.

Glad!

Så här ser jag ut när jag promenerar från sjukhuset och just fått veta att cancern inte spridit sig!
Nu är det bara efterbehandlingen kvar men det är en helt annan historia.

En tumme att hålla

Jag hoppas på ett positivt besked idag hos doktorn. Så du får gärna hålla en tumme. Att det bara är ett tokdyrt plåsterbyte idag och lite prat om efterbehandling. Tack på förhand.
Sen ska jag gå till jobbet och fixa lite papper och blanketter. Sånt måste göras när jag är sjukskriven. Kul. Väldigt kul. Att hälsa på jobbet i alla fall.

Gått och gott

Hela dagen faktiskt. Att vakna lite småirriterad och trött var inte en så himla bra start på dagen kan jag säga. Men att äta frukost hos en fin vän gjorde skillnad på hela den här dagen. Efter frukosten promenerade vi från längst-bort-på-söder till city. Där jag blev bjuden på lunch och sen som om jag inte kunde få nog, svullade i mig en yoghurtglass i Gallerian. Fy fabian vad god den är. Sen promenerade vi tillbaka till Slussen och med det hade vi promenerat i närmare tre timmar. I härlig maklig takt. Sen somnade jag på soffan. Ja, jag hann som tur var hem innan jag somnade, det var tur. Men nära ögat.
Nu bakar tonårsdottern chokladmuffins, och jag har lovat mig själv att jag ska smaka! Lyllo mig!

Tröst

Jag hade redan bjudit bort mig på frukost så jag fullföljde det och åkte hem till en Lena. Nu dukas det upp massor. Här stannar jag ett tag.

Sömn

Jag borde inte vara uppe och vaken nu. Eller fel, det borde jag. För städerskan skulle komma nu på morgonen. Men så fick jag ett sms sent igår kväll att hon inte kommer idag. Och inte heller nästa vecka. Så egentligen borde jag alltså sova nu. Men jag kan inte. Jag ligger och tänker på att jag måste städa själv. Och jag erkänner, det gör mig inte glad.

Mötet avklarat

Nu ägnar vi oss åt väsentligheter.

Ringer och ringer

Och skäller lite här och lite där och fixar och donar och tycker att det tar för mycket tid av allt det där andra jag vill göra. Nämligen ingenting.
Hej då.

Brevlådefest

Fick två fina kort idag. Vackra vänliga ord från Fru Venus och blomstercheckar från storasyster. Giraffkortet från henne var överraskande. Jag har läst klart en till bok och fortsätter med ljudboken på mina promenader. Mitt mål är att öka från sex kilometer till en daglig dos av milen. Och ja, självklart ska jag ha vilodag eller till och med vilodagar. Jag har dock inte tidigare längtat så mycket efter att få springa som jag gör nu. Så målet är att i början av nästa vecka orka jogga lite också.

Utsikt från mitt sovrumsfönster

Jag gick upp inte för att jag ville utan för att jag inte ville ligga kvar i sängen längre. Strålande förmiddag. Jag har gått runt och bytt vatten på alla blombuketter. Tagit bort de utbrunna ljusen och satt i nya. Läst lite bloggar och nu pillar jag mig febrilt i naveln.
Resten av dagen ska jag läsa, promenera och läsa. Någon måste helt klart ägna sig åt lyxen också.

Det är en fråga om vad jag kallar det

Så mycket ingenting blev nog inte gjort. Men faktiskt lite grann. Fikade förstås för femte gången den här veckan. Så nu är det färdigfikat för väldigt lång tid. Men att sitta i solen utomhus och bli varm i hela ansiktet är väldigt skönt.Och då känns det ju nästan som ett måste med fikat.

Jag har läst klart den här boken av Åsa också. En feelgoodbok, som jag sträckläste. Kanske irriterar jag mig lite på hur enkelt allt ändå var för de tre väninnorna. Och om människorna varit bättre på att prata med varandra hade självklart inte några förvecklingar hänt. Fast det förtar faktiskt inte boken som den är. Kan absolut rekommendera den. Och nu ska jag ta mig an del två.
Sen tog jag en snabb, relativt i alla fall, promenad. Lyssnade på min ljudbok och att gå och skratta samtidigt som jag mötte andra var väldigt uppiggande. Särskilt som en del av de jag mötte såg lite mer tveksamma ut än glada.
Ja, sen så hamnade jag på soffan ändå. Och där är jag kvar. Hade jag haft vin hade jag tagit ett glas, men jag kan ju inte få allt.

Bruncha mig lite

På dagens agenda står.
Ingenting. Vi får väl se hur det blir med det.

Så gick den här dagen också

Märkligt att "göra ingenting" kan få fart på pulsen så som denna slappardag. Tyvärr hittade sonen inga skor. Det är lite svårare att hitta skor i storleken 46. Men jag och dottern gjorde det, hittade skor. Snygga kängor till mig. Sen fikade vi. Alltid lika kul med tonåringarna.
Och blommorna, de fortsätter komma.

Nu är jag vaken

Efter åtskilliga, närmare bestämt tre, perioder av vaket tillstånd för mig mellan 03 och 9 somnade jag om och sov djupare än en sjunken båt. Vaknade, och genom min stängda sovrumsdörr hörde jag tonårsdottern stöka lite försiktigt i köket. Jag låg en stund och funderade på att gå upp, sen gjorde jag det, grabbade för ovanlighet skull åt mig mina trosor och gick mot köket. Såg min dotters blonda kalufs och hörde henne precis säga: "God morgon mamma du är väl inte naken"? Jag hoppade raskt och synnerligen graciöst i trosorna i samma steg. Den blonda kalufsen var inte min tonårsdotter.
Är det god morgon nu?

Att få barn

Jag kan utan tvekan berätta mycket, detaljrikt, om mina två barns förlossningar. För alla som vill, och inte vill, höra, när som helst. Jag kan också berätta lika detaljrikt om när jag fick en "till dotter". Sonens flickvän. Jag tror inte jag riktigt sagt det här, men det känns verkligen som om jag begåvats med tre underbara barn!
Kram kära H!

Inte mer än halvt normalt gnäll

När jag vaknade i morse kände jag att nä fan heller, jag är inte vaken, jag är uppe och igång, men så sjutton heller att jag är vaken. Och så tänkte jag att jag blir nog inte vaken på hela dagen. Så där vaken att jag är närvarande i allt, uppmärksam. Så blev det mycket riktigt. Och för två timmar sen kom jag hem och ville inget mer än att bli lagd i sängen och ombäddad som när jag var liten. Men först äta lite, mat är viktigt. Och nu är jag äntligen på väg, till sängen. Men någon har placerat den väldigt långt från mig och på vägen måste jag borsta tänderna och jag vill inget annat än att någon annan gör allt detta åt mig. Någon?

Jag hänger lite med Solveig idag

Hon är bara 16 veckor.

Säg grattis!

Till TING! Som fyller år just precis idag. Hon är väldigt ung. Yngre än jag. Så ibland när jag läser om allt hon håller på med, fixar och donar så tänker jag:  "Det är för att hon är ung, Singelmamman, coola ner dig!" Fast jag tror egentligen att det är för att hon vill och kan!

Ett stort GRATTIS till dig!

Återhämtning

Det kom ett kort igår. Med en inbjudan till återhämtningsdagar på Västkusten. Tusen tack finaste Snäckan och Omgivningen! Jag ser framför mig dans både inne och ute på verandan, sovmorgon och långpromenader! 

Ska bara klara av återbesöket hos doktorn, sen så... 

I rörelse

Idag har jag suttit två timmar på bio och sett filmen om Palme, en film jag gärna rekommenderar. Oavsett vad du tycker om Palme så är filmen dels en bild av honom som person men också en betraktelse över svensk politik från 50-talet och till Palmes död. Se den, absolut.
I övrigt har jag varit ute och rört på mig lite hela tiden. Promenad till och från bion i stan, ett snabbt hej till Kristin på Tous och äntligen kvällspromenad med Sus.

Det är så stor skillnad på hur jag mår idag och på hur jag mådde igår. Imorgon kanske jag firar med ett glas vin till och med.

Alla vet väl?

Bilden har jag snott från sidan www.kanelbullensdag.se

Det är kanelbullens dag idag! Jippi tjoho och tjohej! För övrigt tjuvsmakade jag en igår. Och av allt fikabröd som finns är just kanelbullen bland det godaste jag vet. Och om jag får bullen lite ljummen så äter jag den gärna till kall mjölk. Den enda gång jag dricker mjölk. Nä förresten, jag dricker gärna mjölk till pannkakor och våfflor också. Mmmm. Nu blev jag sugen på våfflor.
Idag ska jag gå på lunchbio med mamma. Vi ska se filmen om Palme. Sen äta lite mat. Det plus en promenad ikväll är det enda jag har inplanerat.
Vad ska du göra idag?

Det kan låta konstigt

Fick med mig tabletter hem med order ATT TA DEM efter operationen. Så jag har gjort så, jag har också känt efter och vilat och låtit tonåringarna laga maten och jag har inte burit något tungt (inte så mycket i alla fall). Igår började jag nysa, och nysa och serienysa så jag höll på att falla ur soffan. Men det var bara den vänstra näsborren som betedde sig och satte igång med stora syndafallet. Och så har det hållit på hela dagen idag. Jag upptäckte att jag inte kan gå och nysa samtidigt, höll på trilla omkull på min promenad med Lena idag. Tog diverse snedsteg och betedde mig allmänt förvirrat. Inte värre än vanligt hör jag någon tänka där ute. Kan så vara svarar jag.

Så, ikväll tar jag min sista superdupertablett, den som innehåller en stark morfinbas. Och jäklar i min lilla låda. Den kickade igång innan jag svalt den, näsdroppet försvann, känslan av snuva är totalborta och hela min kropp är mjuk och avslappnad som om jag vore av bomull. Och jag känner att kroppen är speedad till max. Försöker ligga och slappna av och det går kanonbra, men jag är lite snurrig och någon trötthet, annat än extrem övertrötthet, känner jag inte av. Se där, säg hej till ännu en surrealistisk natt.

Jag vänjer mig nog inte

Jag ska ta sprutor i magen i tio dagar. För att minska risken för blodpropp efter operationerna. Det är inga svårigheter men jag tycker inte heller att det är så enkelt. Mentalt. Om tio dagar är det nog annorlunda.
Nu har det hänt, vaserna räcker inte till. Ett kärt problem.

Min typ av promenad

Egenvård.

Present

Jag ska villigt erkänna, jag är värdelös på att läsa handstilar, klura ut gåtor eller över huvudtaget förstå subtilt formulerade budskap. Men jag förstår mig på presenter! Och jag fick en present igår. Alldeles förtjusande fina mobilvantar. Nu kanske någon undrar över ordet mobilvantar. Det kommer sig av att fingertopparna är gjorda i något material som gör att det går att använda dem på smarta telefoner eller iPhonen. Och jag fryser ju om fingrarna nästan jämt. Utom i år. Konstigt nog.
Men åter till själva presenten. Det är inte svårt att se vad det står på paketet, men kära vän som skickat dem, jag anar vem du är, men är inte säker. Ge dig gärna till känna...

Så länge får du nöja dig med ett jättestort TACK här, och en bild på paket och vantar. Idag kanske jag förresten ska använda dem.

Råvaror+tonåringar=middag

Ett stycke matkasse, eller rättare sagt matlåda, från Mathem sätts i händerna på tonåringarna. Voila! Middag. Korvgryta med klyftpotatis.
Själv råkade jag visst slumra till lite innan maten.

Lilla stenen hos Singelmamman

Varje kväll plockar jag bort en liten sten på hallgolvet. Och varje morgon ligger det en likadan på samma plats. Ungefär som i Oscar Wildes "Spöket på Canterville". Det är en förtjusande liten berättelse.
Min sten är mest irriterande och inte alls förtjusande.