Min ilska bestod idag av att bli varse att SEB, Skandinaviska Enskilda Banken, i över ett år inte sänkt räntan på det helt rörliga lån hon (och pappa) har på sin bostadsrätt. Ett lån som, när jag idag ringde, fick veta inte har den bindningsformen längre, inte haft på länge och "då har nog din mamma fått brev om att det inte finns". Nä så i helvete hon har fått brev om det! För i mammas pärmar finna alla papper, ibland dubbla och trippla kopior, för så blir det när banker och myndigheter skickar papper, det kommer mycket och många papper. Men något papper på förändring på lånevillkoren eller någon räntesänkning har mamma inte fått på över ett år. Så idag när jag ringde blev den stackars trevlige Anders, eller var det Andreas? på SEBs kontor vid Telefonplan lite paff när jag talade om för honom att räntan min mamma, och pappa, betalat i över ett år var på 4,20%. Trots att det på SEBs egen hemsida stod att aktuell ränta är 3,36%. Väldigt sympatiska och trevliga Anders, eller om det nu var Andreas, sänkte mammas ränta med över 1% på stående fot, eller i mitt fall, sittande rumpa. Tack du. Men jag kan inte komma ifrån att det är något ruttet med SEB som inte själva reglerat räntan. Och mamma kändes sig förminskad som inte själv förstått eller orkat ta tag i detta. Fan ta SEB!
Efter en i alla fall mycket trevlig dag, där jag också manglat lite lakan med mamma, och vikt en del tvätt, var det ändå som en lisa för själen att möta upp Sus och Hjärtat. Efter lite AW gick vi till Engelen och såg bland annat denna ängel. Men för min del räckte det att bara få vara med Sus och Hjärtat. Det läkte min själ idag.
