Just när du trodde det var sluttjatat!

Jag tänkte att du ville ha en rapport om min diet, min viktminskning, mitt humör och allmänna hälsotillstånd. Jo tack, bra som frågar på alla punkter. I dag var jag lite wild änd crazy när jag skulle till jobbet. Jag tog fram en kjol som jag inte har kunnat ha på, tja kan det vara två år kanske? *tänker*

Och si på rackarns! Den satt som en sportmössa! Passade perfekt. Och satt inte ens åt, trots att den saknar allt vad resår heter i midjan. På hela dagen märkte jag inte av den ett dugg. Var tvungen att smyga in, nä smyga behövde jag inte, gå in på toa och kolla att jag verkligen hade den på mig. Inte luktar jag ankskit ur munnen heller, vad jag vet. Mina tonåringar hade nog skrikit högt om jag närmat mig dem med en stinkbomb i munnen. Däremot, och det är lite förvånade, är jag mycket tröttare på kvällarna än jag trodde jag skulle vara. Glöm det där om att vilja städa, deklarera, ordna pärmar med register på köksskåpens innehåll eller ens fixa i tonåringarnas rum.

Och normalt fryser jag lätt, och tämligen ofta. Jag skulle kunna säga hela tiden helt enkelt. Och nu har jag också börjat frysa på kvällar och nätter, så de senaste två nätterna har jag haft en pyjamaströja på mig och mina dunsovtofflor. Men rumpan den är bar. Bra information va?!

Jag äger ingen våg, tack och lov, men midjemåttet har minskat med tre centimeter sedan i torsdags förra veckan. På det hela taget mår jag mycket bra. Och suget efter riktig mat, vin, knäckebröd, fetaost, g-o-d-i-s, och mackor är inte alls stort. Egentligen.

Ikväll var det min tur att fixa fikat till ett styrelsemöte, jag köpte västerbottenost, nybakat grovt russinbröd, cocktailtomater och för att jag vet att de vill ha det; en vetelängd. Jag blev lite suktad av russinbrödet och osten, men jag höll mig till mitt mineralvatten. Men de andra åt upp vetelängden så jag fick ta med mig nästan hela brödet hem och lägga i frysen. Det ska jag njuta försiktigt med en skiva i taget, lite då och då när jag börjar äta igen. Nu ska jag gå och lägga mig. Jag har varit på väg i en timme. Men det lär ju inte förvåna någon. Eller hur?