Föreningen jag bor i håller på att bygga nytt sopsystem och har passat på att spränga av och till utanför mitt köksfönster idag. Den obligatoriska förvarningen bestående av några korta ljud, har låtit lika högt som grannens väckarklocka. Det innebär att jag naturligtvis missat varningen och får finna mig i att hoppa en bit från stolen både av rädsla och av tryckvågen från sprägningen. Fara över har dock ljudit högt och klart. Och mitt hjärta slår i 180.
Nu har de slutat spränga för dagen och då har stafettpinnen gått över till vår galna byggjobbare i våningen ovanför. Ännu har han inte börjat spränga, det är väl bara en tidsfråga, men hamrar gör han, hela fucking tiden! Jag håller tummarna för att han ska slå sig på sin tumme, eller hela handen och sluta på ett par veckor.
*ja, jag känner mig elak, men jag vill gärna ha lugn och ro när jag är hemma och försöker vara sjuk*
16 timmar sedan
4 kommentarer:
Som om man inte har problem nog när man är sjuk! Att dessutom behöva bli avbruten mitt i allt elände är ju bara FÖÖÖR bedrövligt! Hoppas att du kan ägna dig åt ostört lidande ikväll.
Kram ♥ och krya på dig!
Kära Segsliten: Jag har verkligen ägnat mig åt ostört lidande. Kram!
Hahaha! Förlåt att jag skrattar!
Kan du inte gå upp och själv drämma hammaren i grannen? Välj själv vilken del av grannen som ska slås till.
Krya på dig!
Stort o smått: Tror att jag blev bönhörd, eller så kom hans sura fru/flickvän hem. Jag är lite rädd för henne, hon ser ut som hon äter väna Singelmammor till frukost...
Skicka en kommentar