Och mörkret fick ge vika för hopp, för en kraftsamlig för gemenskap, för mångfald. Inte emot. Och solen sken, mycket. Jag tror på det goda hos människor, att vi gemensamt motar bort tvivel och rädsla. Det kanske låter naivt, jag är verkligen inte naiv, men jag hyser hopp om att människor har fått nog av intolerans.
Ikväll tog jag in julgranen, som enligt konstens alla regler fått stå och vila i trapphuset. Vad händer, jo graneländet släpper ifrån sig mer barr än en tremånaders baby med nybytt blöja släpper ifrån sig skit. Jag trodde vi hade en överenskommelse, jag och granen. Men nä. Och toppstjärnan svajar redan från början. Jag ger mig inte, granelände, du ska dofta som en hel skog och sluta barra, förstått!
För övrigt kan jag berätta att imorgon kommer första delen av min julsaga som jag skrev som en frivillig uppgift på Berghs skola nu i höstas. Andra delen kommer på julafton. Imorgon kommer jag ägna den mest tiden åt att stryka gardiner, byta matta och annat en husmor kan tänkas behöva göra dan innan dopparedagen. Typ, dricka champagne. Ha en härlig dan före dopparedagen!
10 timmar sedan
3 kommentarer:
Med tillräckligt mycket glitter klarar sig också en bräcklig gran! Hoppas du får en bra dan-före-dan!
Heja dig för det du gjorde idag. du är en sann hjälte, och jag önskar att jag hade kunnat sluta upp där och då, men jag var iväg på annan ort.
nästa gång. då vill jag vara med.
och den där granen...äsch. det kommer en ny nästa år.
Kram
Tigerlilja: Granen är nog fin, den ska bara inte barra.
Fröken Blund: Nästa gång blir vi ännu fler! :-) kram
Skicka en kommentar