Oljud i mitt öra

Idag upptäckte jag att jag inte tålde min arbetskamrats, som vet-kan-allt och lite till, röst. Synd att det var just den rösten som hördes hela tiden. Det min arbetskamrat uppenbarligen inte vet är att det är äckligt när någon pratar med mat i munnen. Och smaskar.

Det är något vi måste prata om

Jag vet, jag har inte varit helt tydlig mot er. Men detta är så viktigt att jag känner att ni måste ta del av det också. Det här gör mig glad! KOLLA!

Så vad var målet, egentligen?

Ting utmanade oss, jag var ju inte ensam om att svara ja, på att göra sit up och russian twist i hundra dagar. En för varje dag, som alltså plussades på dag, efter dag efter dag. Så den hundrade dagen skulle vi vara i god form för hundra sit up. Hur många jag egentligen gjorde under utmaningen, det vet jag inte. Tappade räkningen lite då och då, hoppade över lite då och då, ofta. Jag gjorde dock de hundra. Och så tog jag kort, på magen, före och efter. För utmaningen skulle väl resultera i något? Eller? För min del är jag inte alls säker, jag tänkte inte på min mage under de tre månaderna. Målet för mig var kort och gott att komma ihåg att göra övningarna. Det gjorde jag inte som sagt inte alla dagar. Nåja, här kommer före och efter bilden. Ingen större skillnad tycker jag. Den största skillnaden är hur kläderna sitter och hur jag mår. Jag mår absolut väldigt mycket bättre med träningen än utan den.

Sa jag ja?

Tre dagars träning känns den här gången i baksidan av låren och insidan av armarna, själva gäddhänget. Och det känns mycket. Jag tror att jag skulle kunna träna varje dag med denna donna. Men idag var promenaden hem bäst, för då hinner vi prata lite. Jag skulle också kunna prata ihjäl henne varje dag. Väl hemma ringde telefonen, jag vet, jag låter som någon som aldrig får samtal. Och så är det, det är mest sms. Men idag ringde den gammalmodiga fasta telefonen. En väldigt kvittrig kvinna, eller snarare flicka tror jag, pratade på i 180. Det var tidning hit, mys dit och inspiration inför julen och fashionbok! Ord jag får utslag av och känner stark lust att strypa någon, vem som helst. Och då kommer det märkliga. Jag sa, ja visst på frågan "kan jag då skicka dig en prenumeration"? Jag trodde att träning skulle göra mig smartare.

Singelmamma med dåligt inflytande

Blodtrycket har i alla fall snäppat upp sig och ligger inte längre på svimningslåg nivå.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Schemaläggarna

Kära du/ni som schemalägger mina dagar. Kan jag få mindre av 8-16.30 jobb och mer av ledigt-göra-lite-som-det-faller-mig-in. Jag kan dock offra mig och behålla den förlorade semesterersättningen jag får i slutet av månaden.. Det är inte den delen jag har svårt för.

Gäst i mitt rum

Och verkligheten. Sitter och väntar på att nya datorn ska fungera. Tänker på Nilla när jag plötsligt kommer ihåg Ulf Lundells beskrivning av Vasastansbor. "... intellektuella koryféer". Från boken Allt är i rörelse. Det är en bra bok.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Slut

I huvudet, i ryggen och i fötterna. Av det här flygbladet att döma är ett gammalmodigt språk på väg tillbaka. Nu träning, mjuka upp kroppen lite och blåsa liv i knoppen.

Published with Blogger-droid v1.7.3

För mycket folk

Eleverna sköter det här lysande så jag har inget att göra. Det får bli fika snart.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Jag trodde det var lag på snö

Elva grader varmt och regn är ett hån! Ge mig snö och ge mig det nu! Att fira advent idag blir ju extra kul. Jag ska vara på julmarknaden i tonårsdotterns skola, i barnhörnan. Men först frukost och några valium. Det är ju bra om både jag och ungarna överlever dagen.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Gymnasiemässan

Jag och en inte alldeles peppad tonårsdotter tog oss till Älvsjömässan. Massor av gymnasieskolor, tonåringar, föräldrar, lärare, kreti och pleti och annat löst folk. Överallt. Vi svepte genom mässhallen som vilken höststorm som helst, och eftersom tonårsdottern har ett namn som är snarlikt en katastrof... var det ju inte mer att vänta. En lärare ville prata med mig om gymnasievalet. Jag svarade att det inte var jag som skulle välja skola och inriktning, utan min dotter. Tyvärr hade min dotter svept iväg så jag gjorde likadant. Sen sa min dotter; "ett tips mamma, ingen ögonkontakt med dem, då slipper vi prata med någon". Måste berömma henne för den korrekta iakttagelsen, tyvärr tycker jag då att hela mässbesöket förfelas något. Men vi svepte ut och hem istället. En hel kasse med information fick hon ihop i alla fall. Och en skola har öppet hus nu på torsdag. Måste bara se vilken.

Idag umgås vi

Jobbar inför morgondagens julmarknad i tonårsdotterns skola. Alla andra föräldrar har full koll. På allting. Inte jag. Jag avskyr sånt här och borde få talförbud för evigt på klassmöten.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Batteriladdare behövs för min kropp och själ

De fina brudarna från Uppsala blev väldigt glada över det jag visade dem. Och jag med, och några andra hos mig, för kanske jag lyckades sälja ett datasystem till Uppsala. Sått frö hos dem har jag absolut gjort. Jag fick datorhjälp vid halv tre tiden i eftermiddags. Så jag raderade min gamla hårddisk och förberedde för datorbyte på måndag. Jag har redan fått en bärbar liten goding. Tyvärr har den hunnit stå ett par veckor på mitt rum, har inte riktigt hunnit orka ta tag i bytet förrän nu, så det finns risk för att datorn redan är omodern. Chokladaffärens praliner var så himla goda, jag passade på att köpa tonåringarna varsin svindyr chokladkalender också. Jag ska säga till dem att äta med andakt.
Träningen gick lysande och jag fick presenter, strumpor och en god bar, tack vare förra månadens rekordträning. Ikväll är tanken att jag ska lägga mig tidigt, innan 23, det är tidigt för mig. Jag har en tuff helg framför mig, så jag kan behöva all sömn jag kan få. Och så ska jag på gymnasiemässan med tonårsdottern. Hoppas jag hinner förbi systemet också, litervis lite rödvin kommer jag att behöva.

Karma?

Min jobbdator har lagt av. Efter mötet strax går jag och tränar om ingen kommer och installerar min nya dator.
Hälsning "en som snart rullat sönder sina tummar".

Published with Blogger-droid v1.7.3

Par

De här paret häckar på Hötorgets t-bane station ofta. Idag är jag vilsen i huvudet. Mer än vanligt. Inte bra, inte bra alls. Jag ska agera expert och visa lite systeminformation för två sköna tjejer från Uppsala. Kommer gå bra, verkligen. Jag önskar dem välkomna.
I övrigt, lyssnar på damerna bredvid som pratar om annalkande storm. Den ena hade efter den varningen gått och hämtat sitt paraply. Hjälper det mot storm?

Published with Blogger-droid v1.7.3

Vad är haken?

Ikväll har jag minglat. Juristen igår ansåg ju att mingel är ett väldigt vardagligt tillstånd, och vem är jag att negligera såna uppmaningar? Nä just det, jag lyder. Jag har pratat jobb, kreativt som attan, på minglet. Fått och gett diverse visitkort. Och lovat skriva ihop lite text och mejla. Hm. Jag och min feta stora trut.
Sen undrar jag, hur kan det komma sig att jag har mer än dubbelt så många besökare idag som igår? När jag idag inte skrivit något mer än lite lunchrapport? Ska jag alltså låta bli att skriva för att få fler läsare? Inser du som hittar hit just nu hur irrationellt du beter dig? VA!?
Nu ska jag okynneskolla diverse tv-program via datorn. Inte fasiken tänker jag sova mig pigg till imorgon heller.

Konferens

Fyra timmar i ett rum utan fönster. Och ingen paus. Nu har vi i alla fall lunch. Nä, jag har varken ätit fågelfröna eller bilarna.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Om att ha fel, kanske

Ikväll har jag firat mamma på hennes födelsedag. Blommorna är hennes egna, jag hade rosor med mig. Att hon saknar min styvpappa är uppenbart. Själv trodde jag att hon skulle vara glad över att få hämta krafter, och det är hon till viss del, men hon är väldigt ensam och känner sig väldigt obehövd utan honom. Alla dessa år hon lagt ner sin själ, sig själv i att vårda och ta hand om honom.
Min eftermiddag tillbringade jag bland annat med att lyssna på en skojig jurist som pratade upphovsrätt för bilder. Han hittade på lite egna uttryck och gav oss många målande beskrivningar. Till exempel sa han "fysiker" istället för fysisk person. Och "vanliga vardagssituationer som mingel". Det sista känns naturligt.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Det funkar inte

Att hoppandes på ett ben skaka ur vattnet ur örat. Eller att peta in en tops så det gör ont. Kanske en kombination?

Published with Blogger-droid v1.7.3

Tålamod och förståelse

På t-banan hem idag hade någon helt plötsligt och väldigt oväntat skruvat upp ljudet på allt och alla människor. Jag som vanligtvis knappt lägger märke till människor när jag åker kommunalt hörde när tanten längst bort i vagnen tog av sig sina bomullsvantar. Killen bredvid mig hade Tourettes, han rapade oavbrutet, hummade och småpratade med sig själv. På gymmet hade varenda maskin flyttats om och stod på en helt nya platser. Det tog mig ett helt pass att få hjärnan att hänga med. Det är alltså så här det känns när hjärnan är lite svedd. Då får jag se till att inte låta den brinna totalt.

Om jag vore en dag så skulle jag absolut inte vara en tisdag.

Det känns väldigt tydligt

Tre dagars hård, nåja, träning märks. Igår kom jag upp i maxpuls på 190, men medel låg väl någonstans runt 155-160. Fast då tar jag inte i hela tiden. Idag blir fjärde dagen i rad. Sen (kanske) vila. Och igår kväll så hände det igen, som jag känt några gånger tidigare. Hur kroppen omformaterar sig, drar ihop sig och blir lite tajtare. Det syns inte för blotta ögat, vilket är skönt, skulle nog se lite otäckt ut, men det känns. Och det är också då träningsvärken slår till. Igår koncentrerat till armar och axlar.
Idag ska min styvpappa få komma till ett vårdboende, för de närmaste tre veckorna, lite utredning om hans ork, förmåga och allmäntillstånd ska göras, och sen. Ja sen är sen, vem vet. Lustigt att han på väldigt gamla dar ska vara tvungen att lära sig att allt inte går att planera. Livet till exempel.

Kommunikation är svårt

Igår dukade tonårsdottern när jag lagade mat. Precis innan hon hade dukat klart bad jag henne ta ner och fram servetter. Hon gjorde exakt som jag sa. Jag fick alltså precis som jag ville.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Hur vet de det?

Just idag känner jag mig inte så. Än så länge kanske jag ska tillägga.

Om du inte ser vad det står, klicka på bilden.  

Äntligen måndag!

GOD MORGON! Det regnar inte, det ser bara ut så.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Glömsk är mitt mellannamn

Någon som vill hänga med de 21 dec och kolla? Jag har aldrig hört honom live men är säker på att det blir kanon. Mindre kanon är att jag glömt min svågers födelsedag. Bä, vad fasiken ska jag ge honom i efterskott? Det måste kunna skickas, alternativt be min tvillingsyrra ordna och ge henne pengar sedan. Svågern bor i Malmö och fyller femtio plus. Nog om det. Nu ska jag svänga ihop en trerätters till mig och tonåringarna. Rökta räkor och annat gott till förrätt, kyckling med ris och kryddig sås till huvudrätt, chokladfondue med varma hallon och vaniljglass till efterrätt. Vi ska doppa fryst banan i chokladen. De tre tonåringarna får till uppgift att ta hand om disken.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Ren självklarhet

Efter frukost lyxade jag till det med en bulle och en espresso. Sen kände jag mig redo att orka läsa dagens DN reportage som handlar om Per Moberg. Om det reportaget och om honom kan jag tänka mycket. Jag blev dock mer berörd av trespaltaren som handlar om att halva Indiens befolkning, 600 miljoner! Indier saknar toalett och måste kissa utomhus. Ett av de största problemet är våld mot kvinnor som oftast när det är mörkt, går iväg från byn för att kunna kissa eller bajsa. Ett annat problem är självklart spridningen av sjukdomar.
Som den lediga söndag det är tänker jag först nu fundera på att klä på mig.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Jag och mitt sällskap

Tonårsdottern har varit mitt sällskap hela dagen. På vår promenad till det större centrum i vår närhet höll jag henne under armen. Jag får göra det av och till. Väldigt ofta faktiskt. Sen sa hon; "Du vet att du hållit mig under armen nästa hela vägen nu?" Då visste jag att det räckte. Sen har dottern hållit mig sällskap när vi bakade bullar. Jag ropade efter henne varje gång kanel och socker skulle på degen. Och så höll hon mig sällskap när vi lagade hamburgare, och när vi åt maten. Nu håller hon mig också sällskap. I sitt rum. Med stängd dörr. Så jag och mitt vinglas har sällskap på närmare håll. Vad har vi då gjort ikväll efter bullbakandet och matlagandet? Här kommer en bildkavalkad.

 Först kollade vi att disken är diskad. Och den här gången är det min tur att plocka ur diskmaskinen.

Sen kollade vi att tvätten är tvättad och den här gången är det min tur att plocka ner den torra tvätten.

Sen ville vinglaset att vi skulle sätta oss i soffan så att vinglaset kunde vara lite med sina polare, vattenglaset, fjärrkontrollen och godispåsen. Men godispåsen orkar vi inte umgås med idag så den får hänga med till imorgon.

En fröjd

Första 20 av närmare 100. Det här kan vara de godaste bullarna ever. Nu borde jag vara hungrig men all den söta bulldoften kväver mig. Och vi som ska ha hemlagade hamburgare. Och lördagsgodis. Jag tror jag går på vinet direkt istället.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Lösningen

Det blir dubbel sats kanelbullar. Hade jag haft en trädgård hade jag höststädat den idag. Nä knappast inte. Jag kan i alla fall slänga lite tomflaskor som står på balkongen. De står kvar sedan festen för en månad sen.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Så när det äntligen funkar

Ikväll har Wordfeud funkat kanon. Jag spelar spelen som blir fler och fler eftersom jag tackar jag till alla inbjudningar. Jag blir inte stressad av att spela mot många. Men kanske inte helt koncentrerad hela tiden. Och det kan gå timmar, nu snackar vi timmar! mellan lagda ord.
Och så. Pjoff! La telefonen av. Jaha, ladda batteriet ibland. Som typ sömn då. Jag borde nog också ladda batteriet, mitt eget. Fast jag tror jag lider av sömnrädsla. Och så måste jag titta klart på den fåniga kärleksfilmen, och så lägga fram träningskläder till imorgon. Men sen så, absolut. Så god natt, snart.

Ett vanligt förekommande problem

Tur att det är nötter jag äter, och tappar. Det hade ju kunnat vara gröt, typ.

Published with Blogger-droid v1.7.3

När tekniken inte är med

Gröna linjen som är liktydigt med min t-bana har stora problem idag. Elfel. Wordfued säger error och blogger har inte velat samarbeta nu på morgonen. Själv är jag bara yr, det är väl också något tekniskt.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Nu ungar ska vi starta ett byggprojekt!

Jag och tonårsdottern har redan två förslag på byggnader. Hon precis som jag, har högtflygande planer och är inte så himla intresserad av; det-går-inte-tänkandet. Nä pang på det bara. Tveka inte, häng på du med i Monstermallas pepparkakshustävling! En tävling du kommer att få äta upp! (en mening jag redan stolt överanvänt)

Nu försöker vi gemensamt komma ihåg

Den här årstiden är inte den rätta att glömma ta in kläder från vädringen ute på balkongen, i alla fall inte om du tänker ha dem på dig direkt. Slut på morgonmeddelandet.

Med benäget bistånd

Idag har jag följt med mamma till sjukhuset styvpappa ligger och kurerar sig. Det halvdöda tillstånd som rådde i lördags, på styvpappa alltså, var snäppet bättre idag. Han kunde gå. Men annars är det skralt med ork. Han gör dock allt som han kan, och lite till, för att bevisa för alla att han visst kan komma hem. Problemet är att min mamma faktiskt inte orkar ha honom hemma. Hela tiden. Och därför skulle vi idag träffa sjukhuspersonal och kommunens biståndshandläggare. Det blev en tillställning liknande de där spring-i-slå-i-dörrarna farser som brukar visas under jul- och nyårsledighet. Allt beroende på att sjukhuset lät en sjuksköterska som aldrig träffat min styvpappa ta samtalet. Plus att de inte verkade veta att de själva kallat till dagens möte.

Tack och lov för biståndshandläggaren. Hon sa ifrån på skarpen och tvingade dit ansvarige läkare. Under tiden hann ju mamma och styvpappa bli redigt ledsna/upprörda/förvirrade och nedslagna i skorna. Jag ska inte trötta ut er med detaljer från mötet. Jag kan bara säga att jag var så nära att kyssa biståndshandläggaren för hennes rediga och rådiga sätt på och efter mötet. Nu tror jag inte att anhörigekyssar ingår i hennes arbetsbeskrivning så jag lät bli. Imorgon kan vi få veta om styvpappa till en början kan få korttidsboende med fjorton dagar på vårdboende, fjorton dagar hemma. Och sen kanske ett gemensamt vårdboende. Det sista under förutsättning att biståndshandläggaren lyckas övertyga den/de hon måste övertyga om hur viktigt det är att min mamma slipper hela ansvaret.

Nu räcker det

Den vänstra pelargonen har släppt grenar till höger och vänster. En endaste tjurig liten blomma hänger kvar. Nu får de komma in i värmen. Och ner i vinterförvaring i källaren. Men nu kära vänner behöver jag hjälp. Ska jag bära ner dem direkt som de är, ska jag låta dem blomma ut och sen bära ner dem, ska jag klippa ner dem direkt och sen bära ner dem eller finns det något annat alternativ för vintervilan? Och källaren är mörk och sval.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Det får jag inte säger du?

Så när tonårsdottern vid middagen ger mitt gäddhäng en omild liten smekning och knuff för att som hon säger; "Det såg så mysigt ut", slut citat, då får jag inte slå till henne?
Vem har kommit på den regeln?

Guldstjärnor på hög!

Bilden visar kvällens middag, skink- och ostsåsfyllda stora pastasnäckor. Gratinerade med västerbottenost.
Vi höll oss till veckomatsedeln och det lilla jag skulle komplettera med blev väldigt billigt. Inte bara för att jag glömde lite. Ikväll var det jag och sonens flickvän som fattade beslut om veckans resterande måltider. Då vi gjorde en liten rockad fick vi helt plötsligt ett middagshål på fredagen. Det hålet ska nu son med flickvän fylla, båda kläcka idè och sen laga maten. Jag handlar. Helt plötsligt har jag fått tre tonåringar! Me like. Och den tredje kom in i familjen utan några större smärtor.

Published with Blogger-droid v1.7.3

När det savar

Mannen här ovan är en av upphovsmännen bakom det mousserande vinet gjort på björksav. Och brännvinet. Jag provade både vinet och spriten i söndags. Inte helt tokigt faktiskt.

Mest överraskad blev jag av brännvinet. Riktigt gott. Kolla deras fina hemsida, sav.se/se då kommer du till den svenska sidan direkt.

Vad är vitsen?

Att lägga sig tidigt är så meningslöst att jag inte fattar varför jag gör det. Nu hann jag i och för sig ikapp på mina 15 wordfeud matcher.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Inlägg tretusentolvhundrafemtioelva på samma tema

Vadå tjatig, jag? Pftst... (låter så när jag sätter tungan lite bakom tänderna och liksom blåser ut ett, pftst. Om du förstår?)
Men det är så här, Singelmamman kan känna sig värdelös, deppigast i hela världen, ensammast (bullshit) mest orkeslös i hela universum och så går hon till gymmet för att möta världens underbaraste vitamininjektion på två ben! Vips så leker livet och orken är tillbaka med full kraft! (Fullständigt idiotiskt att skriva om sig själv i tredje person, Singelmamman vet, det bara blev så)
Väl hemma åt jag upp den läckert rökta laxen jag köpte på mässan igår och drack en kopp te. Plus kvällens bonus; tonårsdotterns goda, nybakade chokladmuffins.
Nu har vi nästan klarat av första dagen med vår egen utmaning; veckomatsedel och veckohandla. Eller, ja, klarat av och klarat av. Tonåringarna gick och handlade, lite av det vi behövde, dottern och jag spontanändrade kvällens menyförslag, det tar vi imorgon. Resten av veckans måltider är inplanerade och jag kompletterar handlandet imorgon. En liten guldstjärna ger jag oss.

Bortkastad sovmorgon

Men hallå vilket vackert väder vi har idag igen! Då är det väl bara att gilla läget, kavla upp ärmarna och jobba på. Så kanske jag kan sluta tänka på att jag inte hade ro att sova i morse, fast jag förvarnat kollegorna om min sovmorgon.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Va, är helgen slut, redan?

Jag hade gärna märkt lite av lugn och kontemplation i helgen. Tre dagars festande sätter absolut sina spår. Åtminstone i en så här gammal kropp. Kommande veckor blir det ordning på torpet och träning. Har ett antal träningspass att ta igen. Och imorgon kommer världens bästa tonåringar hem igen. Vi ska försöka sätta ihop veckomatsedel och storhandla. Se DET är en utmaning att se fram emot.

Jag är kvar på mässan

Har bara bytt monter.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Trivsel

Published with Blogger-droid v1.7.3

Ända in i kaklet

God morgon. Snart bär det iväg och ut. Idag ska jag skapa en tradition. En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Jag och Singel ska på mat- och vin mässan i Älvsjö. Vi gjorde det första gången tillsammans förra året, men vi gjorde misstaget att först gå på Hälsomässan. Det misstaget gör vi inte i år. Kanske jag får sabrera igen.

Nu behöver jag något stärkande. Glömde köpa lördagsgodis när jag var och handlade. Och jag skulle gärna vilja ha en godisbit innan jag ger mig iväg. På fest. Igen.
Styvpappa var inte kry. Om vi säger så här, han andades febrilt och levde. Men knappt. Nog pratat om det. Nähä, dusch på det här och lite vin, så ska nog även den här festkvällen bli lattjolajban.

Folkligt, festligt firande

Idag ska det firas igen. Först styvpappa, en dag för tidigt, eftersom jag inte kan vill fira Fars dag imorgon. Ikväll ska jag uppgradera mig, från gårdagens 40-års firande, till 50-års firande. Nu väntar jag på att dottern ska komma hem så vi kan åka iväg. Fast mest väntar jag på att klockan blir 11 så jag kan ringa mamma och bestämma var hon ska hämta oss och vilken tid. Men hon lyssnar på Melodikrysset och nåde mig om jag skulle ringa då.

Vilken kväll

Godispåse direkt när vi kom. Japp, den obligatoriska mandarinen och tablettasken fanns med. :-D Och en, tandborste. Jo men visst.
Chevre som förrätt, lamm till huvudrätt och däremellan bingo. Tack finaste Kia att jag fick komma!

Published with Blogger-droid v1.7.3

Vem?

Får jag sitta bredvid...

Published with Blogger-droid v1.7.3

Rädda liv i väntan på bussen

För 50 spänn i månaden ger jag vatten åt 5000 människor.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Helg

Nu gör jag helg, efter en helt vanlig vecka, med ovanligt mycket att göra och ont om tid till det mesta. Nu tar jag med mig arbetskamraten G och går och tar ett glas vin innan jag möter Sus och Ting för att gå på födelsedagskalas hos KIA!

Helt ok att känna sig upprörd men motivera gärna varför

Har nu i några olika bloggar läst om kvinnor (ni män om ni har samma upplevelse så välkommen att berätta) som nästan stupar när de väl är hemma efter en hård och lång dag på jobbet. För hemma väntar ännu mer jobb. Det är liksom ingen hejd på arbetet. Det ska diskas, städas, tvättas, lagas mat, fixa inför morgondagen, nästa dag, nästa liv, och det ska göras varje dag. Det finns undersökningar som visar att en kvinna med småbarn får höjd puls, ökad stresssymtom när hon går från jobbet och är på väg hem. För en man med småbarn är det tvärtom. Men vem kräver vad som ska göras och hur mycket som ska göras varje dag, och hur ser arbetsfördelningen ut för övriga eventuella familjemedlemmar? När jag var gift, vilket jag hann med att vara i 17 år, vet jag att kravet/önskemålet på hur det skulle vara och vad som skulle göras hemma kom från mannen. Och han i sin tur hade en bild av "så här ska det vara". Punkt. Jag har aldrig haft den bilden. Jag bryr mig till exempel inte om gardiner. Jag gillar stora fönster som släpper in ljus. När jag kommer hem efter en jobbdag, oavsett om jag har mina tonåringar eller är själv, fixar jag något att äta. Sen slänger jag mig i soffan. Om jag känner för det, för jag kan faktiskt känna för att tvätta lite. Men jag känner aldrig att jag måste göra något. Vill jag inte göra något hemma, så gör jag inte.
Nu vill jag höra, hur ser arbetsfördelningen ut hemma hos dig, varför, och är du nöjd med det?

Istället för

Jag avstod finsk film på bio med G ikväll. Åkte hem och tänkte träna innan jag gick och la mig, fick ändrade planer. En kvällspromenad med Sus. Så fick både själ och hjärta sitt. Nu är det läggdags. Eventuellt blir det träning imorgon. Annars är det inte hela världen. Den här veckan får anses som en lågpresterad motionsvecka, för imorgon och dagarna tre kommer att gå i festens tecken. Och sjukhusbesök. Styvpappa ligger inne igen. lite vätska i lungorna, lite hjärtklaffproblem, och något mer jag inte kommer ihåg. Men så grinig som han är lär han nog hänga kvar ett tag till.

Trodde att det gällde mig

I morse var det ett magiskt ljus över staden. Det var det inte över mig kan jag säga. Rivstartade dagen med ett tidigt möte. Sen har tempot ökat vartefter. Inte en chans att ta igen förlorad sömn alltså.
Igår när jag åkte tåg trodde jag att verkligheten hunnit ikapp mig. Plötsligt stod radarparet från lyxfällan bredvid mig på perrongen. Men det var inte mig de var ute efter, det var någon i 1:a klass.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Så kom han

Och maten är så god att det inte finns någon jämförelse! Vi har nu ätit sju! rätter.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Så där ja!

Nu har det ordnat till sig.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Ni minns va?

Erkänn, du har tittat på bilden flera gånger och googlat honom. För det är väl inte bara jag som gjort så? Nu är jag på väg hem från en väldigt trevlig dag. Jag har fått så mycket beröm idag att mitt ego har nått Zlatannivå. Det började redan innan jag åkte, i en sms-konversation med Fräsiga Ellen. Jag var visserligen övertygad om att hon messade med fel person. I Linköping blev jag hämtad av en person som hade så mycket positivt att säga om mig, och vi har ändå träffats två gånger tidigare.
Nu tänkte jag njuta av ett glas vin i bistron. För att värma upp inför kvällens lyxkrogsbesök. Men fatta min besvikelse. Det är ett fu--ing r e g i o n a l t å g! Får SJ göra så?

Published with Blogger-droid v1.7.3

Jag tvekar inte att säga ja

Published with Blogger-droid v1.7.3

Det här med mornar

Jag vet att det finns de som börjar jobba när jag slår upp mina blå. Men jag kommer aldrig själv att vänja mig. Nu är jag på väg till Linköping över dagen. Ska utbilda. Men först sova en stund på tåget.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Så göra vi när Bajen göra mål

Kapten Motgång håller värmen. Men jag fryser ju så mycket att jag behöver fler mål.

Published with Blogger-droid v1.7.3

Jag vet inte om jag kan ha det så här längre

Det här jobbet jag har. Det har typ bestämt sig att sätta krokben för mig och mitt roliga liv. Jag hinner inte riktigt med bloggen! Och när jag försöker kommentera hos vissa, bland annat Fru Venus och Snäckan så är det tji! Nu ska jag fixa lite mat här på kontoret, kolla om jag kan snabbkyla en öl i frysen och sen drar jag och G iväg på bandy. Ikväll får ni hålla tummarna extra hårt för Bajen, ja jag vet Sus att du inte gör det. Men ikväll är det kolsäckarna som kommer. Och de kan vara lite luriga. Hej på ett tag.

Seger visst!

Igår när jag tränade hade jag herrstrumpor från Seger på mig. Jag har tidigare provat damstrumporna från dem. Och döm om min förvåning. Herrstrumporna i samma storlek som damstrumporna, är mindre och smalare! Det var otippat. Däremot är det samma fantastiska kvalité. Jag svettas ibland mest om fötterna, men med de här strumporna känner jag knappt att jag är svettig. Och inte luktar strumporna illa heller. Fantastiskt. Och nä jag får varken nya strumpor eller pengar för att skriva detta. (Vad jag vet, hoppas kan jag ju alltid)
Strumporna har jag vunnit hos Suzan!

Vinnare är ..!

Ni är tappra och håriga lite här och var kan jag ana när jag läst era kommentarer. Några var riktigt nära, men bara en hade helt rätt. Här är alla kommentarer.
- - - - - - - -  - - - - - - -  - - - - - - - - - - -  - - - - - - -  - - - - - - -  - - - - - - -  - - - - - - - - - -  - - -  - -

Det är din underarm tror jag. Får man ngt pris? ;-) /Gina

7 november 2011 16:53

 Fru Venus sa...

Det är mitt ena bröst med skäggväxt, alternativt en annan kroppsdel men med skäggväxt (fan, det växer överallt!)

7 november 2011 16:58

 Fru Gårman sa...

Fan vad snabb Venus var! Min gissning skulle ju bli Fru Venus hårstrå på hakan.

7 november 2011 17:29

 Snäckskalsdalen. sa...

Min haka. Kramar.

7 november 2011 17:57

 Tant Grön sa...

Någon kroppsdel är det i alla fall.

7 november 2011 18:15

 Shamrock sa...

Något snuskigt (undrar jag förhoppningsfullt)?

7 november 2011 18:19

 1sidamedord sa...

Ett hårstrå på en axel

7 november 2011 18:34

 stort och smått sa...

Ditt knä.
För inte är du väl gravid och fotat magen eller??

7 november 2011 18:44

 Gafflan sa...

Stortåhår?

7 november 2011 19:09

 Chrissan sa...

Fingertopp?

7 november 2011 19:18

 Anonym sa...

Helt klart e det ett knä.....

Mässkalle

7 november 2011 19:21

 Sus sa...

Smygfotade du mig på träningen??

Fast det där är din stortå.

7 november 2011 19:44

 Malla sa...

det är vänstra knät. GRATTIS MALLA! Klart att det är mitt vänstra knä! Hittar jag inte din adress så mejlar jag dig om det. En vinst i någon form kommer. 

7 november 2011 19:49

 nillas liv på pinnen sa...

En tumme!