Va, är helgen slut, redan?

Jag hade gärna märkt lite av lugn och kontemplation i helgen. Tre dagars festande sätter absolut sina spår. Åtminstone i en så här gammal kropp. Kommande veckor blir det ordning på torpet och träning. Har ett antal träningspass att ta igen. Och imorgon kommer världens bästa tonåringar hem igen. Vi ska försöka sätta ihop veckomatsedel och storhandla. Se DET är en utmaning att se fram emot.

Jag är faktiskt inte alls förvånad

Har inte packat, en enda pinal. Däremot slöat i soffan och tittat på Woody Allens Manhattan Murder Mystery som jag bara sett brottstycken (hahaha!) av tidigare. Och lämnat tillbaka tapetbord, bjöd på kaffe och bloggtårta. Kan konstatera att även tapetbordsägarna tyckte att latten var mycket söt, cappuccino lite mindre söt. Helt ok var deras omdöme. Tårtan fick fem tårtspadar av fem möjliga. Den var uppenbarligen väldigt god även idag. Men nu är den slut. Så även jag. Så ska jag orka med halvdagskonferens på G:s landställe gäller att sova nu. Jag ska hinna träna på morgonen. Åh, det måste jag ju bara berätta. Idag på träningen ökade jag tempot lite, så pass att jag kände mig rätt andfådd, och hade puls på 186. Det finns alltså krafter kvar ändå. Impad av mig själv.