Jag och mitt sällskap

Tonårsdottern har varit mitt sällskap hela dagen. På vår promenad till det större centrum i vår närhet höll jag henne under armen. Jag får göra det av och till. Väldigt ofta faktiskt. Sen sa hon; "Du vet att du hållit mig under armen nästa hela vägen nu?" Då visste jag att det räckte. Sen har dottern hållit mig sällskap när vi bakade bullar. Jag ropade efter henne varje gång kanel och socker skulle på degen. Och så höll hon mig sällskap när vi lagade hamburgare, och när vi åt maten. Nu håller hon mig också sällskap. I sitt rum. Med stängd dörr. Så jag och mitt vinglas har sällskap på närmare håll. Vad har vi då gjort ikväll efter bullbakandet och matlagandet? Här kommer en bildkavalkad.

 Först kollade vi att disken är diskad. Och den här gången är det min tur att plocka ur diskmaskinen.

Sen kollade vi att tvätten är tvättad och den här gången är det min tur att plocka ner den torra tvätten.

Sen ville vinglaset att vi skulle sätta oss i soffan så att vinglaset kunde vara lite med sina polare, vattenglaset, fjärrkontrollen och godispåsen. Men godispåsen orkar vi inte umgås med idag så den får hänga med till imorgon.