Glädjen i att komma hem

Jag är inte den som alltid ropar, eller ens mumlar, borta bra men hemma bäst.Tycker inte alls att det var lagom med fyra dagar i Berlin. På tok för få dagar om du frågar mig. Om du frågar min lever kommer svaret nog att bli ett annat. Däremot är det en dröm att komma hem till mina tonåringar! Sonen och jag pratade lite politik, det står politik på hans schema just nu.  Och jag "namedroppade" några jag jobbat med och de jag träffat lite i andra sammanhang. När bland annat Tage Erlander och Olof Palmes namn kommer upp säger min diplomatson; men då måste du ha varit typ åtta år när du träffade dem! Han står helt klart fortfarande kvar på min lista över arvingar.

Jag har tagit igen några dagars förlorade situp, många blev det, och det känns redan. Kan jag andas imorgon är jag glad. Dessutom har jag peppat mig för en tids mer intensiv träning. Däremot har jag inte orkat skriva något resereportage från Berlin, det kommer. Med bilder. Jag ska skriva om känslan av att vara där, om de spännande miljöerna vi sett. Däremot kanske jag inte kommer att skriva allt för mycket om de arbetskamrater som höll på göra mig både galen och gråhårig. Om hur deras ängslan, eller besserwisserbeteende så när fått mig att begå mord. Det kanske jag inte skriver om alls faktiskt. Men det vackra vädret, goda maten, myckna vinet, det kommer jag med all säkerhet att skriva om.