Jag måste säga det till mig själv. Jag är inte sjuk, men känner mig absolut inte frisk. Bara väldigt låg. "Lägre än en sjunken båt", som den kära Lundell sjunger. På bussen nu på morgonen hade en kurs i lite medmänsklighet behövts. Framför allt till den tjej som formligen kastade sig ner på ett plötsligt ledigt säte. Mitt framför den äldre kvinnan. Tur för tjejen att det var så trångt att jag inte kunde säga åt henne. Istället fick jag stå kvar och glädjas åt tjejen bakom som stod och körde in ömsom sin väska, ömsom sin/sina armbågar i min rygg.
Published with Blogger-droid v1.7.3
7 kommentarer:
Ska vi ta och ro den där sjunkna båten iland ihop?
Chrissan: Det var ett synnerligt bra förslag!
Ibland när man vill fråga/berätta något pinsamt brukar man säga "Jag har en kompis som...."
Undrar bara om du gör detsamma här?? Är det du som är den äldre kvinnan??
Nu menar jag absolut inte att du är äldre - jag menar att du kanske HEMSKT gärna ville sitta ner ;)
Nej, det är inte måndag och inte tisdag heller. Vart tar dagarna vägen egentligen...
Låg var ordet, sa Bill.
Lågare, sa Bull.
Kram
Har du en extraröd näsa nu då?
Maria: Hahaha! Jag är alldeles för JAG-fixerad för att dölja det bakom omskrivningar.
GlimraSkimra: Vem tar alla dagar?
Gafflan: Exakt, sa Singelmamman. KRAM!
Fru Gårman: Nä, jag märkte det innan någon annan. Tror jag.
Skicka en kommentar