9 timmar sedan
fredag 22 juni 2012
Helt värdelös
Jag känner mig besläktat med farmor i Gun Wållgrens tappning i filmen Fanny och Alexander. Hon dricker sherry och sorterar kort. Men framförallt försöker hon gråta. Det gör jag också. Försöker gråta. Men det blir mest bara lite blänk i ögonen. Sherryn och korten har jag inte kommit till ännu. Och lär kanske inte göra heller. Jag ger mig ut och springer lite. Det brukar funka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Blänk i ögonen låter inte bra en solig, ledig dag som idag. Hoppas springandet hjälpte. Morgonkram!
Jag hjälper dig med det där idag. Gråten alltså. Jag är ju världsmästare på det.
Va? Du sitter vä inte och är ledsen på riktigt på Midsommarafton!
Du får jogga över till mig och Lilla Frun så har jag någon att dricka sprit med under Midsommar, Lilla Frun kan inte göra det pga av sina mediciner!
I vilket fall som helst!
Kram och trevlig Midsommar önskar Oumberlige Peter!
Sätt på en sorglig film och gråt ut. Sedan fyller du kroppen med champagne och allt annat som är gott. Kraaam!
Fru Venus: Ledig dag och springande hjälper! Midsommarkram tillbaka.
Sus: DET vet jag. :-) Men du får mig på så gott humör så jag kommer inte vara ledsen.
Oumbärlige Peter: Jag tar det som en stående inbjudan och säger ja, en annan gång! :-D
Midsommarkramar till dig och frun!
Mammahäxan: Sorglig film hjälper inte, gråter inte ändå. Men fylla kroppen med champagne och att vara med underbara vänner är god medicin. Kram!
Ibland är det så bara, man är gårtmild......det kan komma när som helst och gå bort när som helst....hoppas det gått bort nu.
Nu går jag på promenad med Leia!
Glad Midsommar från oss här!
Ogråtna tårar och sherry till trots hoppas jag du får en riktigt fin midsommarafton! *kram*
Snäckan: Det blev absolut bättre när jag hade sprungit. Midsommarkram!
Märta: Jag är övertygad om att jag får det. Hoppas du också får en fin midsommar. Kram
Själv kan jag rekommendera snaps och gamla skivor... Det gör en gråtmild som tusan!
Gråta får man alltid göra, så länge man inte är väldigt ledsen...
Anna: Du är så klok! Tack.
Skicka en kommentar