Vi hade en intressant, nåja, diskussion på jobbet härom dagen. Om de sociala mediernas icke värld. En del tycker att det är märkligt att säga att man känner någon utan att ha träffats. Att det är ytligt jada jada. Så då frågade jag vad skillnaden var på att ha brevvänner. Det konstiga inträffade då, diskussionen upphörde.
Published with Blogger-droid v1.7.3
13 kommentarer:
Tänk om inte bloggens värld funnits. Då hade jag suttit 900 meter från dig utan att veta om det.
Och hade inte chatten funnits hade jag inte haft Hjärtat.
Hemska tanke.
Som med bloggeriet. Känslan av att man känner någon, iaf på ett litet plan, är ganska häftig.
Som jag genom alla år fått försvara mitt bloggande för sånna som är icke bloggande.... Jag är både knasig, knäpp, översocial och fläker ut mig till höger och vänster. Att jag träffat några av de bästa vännerna via internet och bloggande räknas inte. "Men det är ju inte så konstigt att du måste blogga för att få vänner, du är ju inte från Stockholm" har varit en av de knasigaste kommentarerna. Åh inte heller kan man träffa kärleken via internet heller enligt samma person. Åh hon sitter ensam på landet i sitt hus och är bitter...
Oooooo den där strippen! Vet du att det finns ett hus där jag bor där killen som tecknar det där känner husägaren, så de har drakar i trädgården, byggt om garaget till ett cinematek och diverse andra skojuga grejer på det där och lika skumma teman? UNDERBART!
Kram och ha en superdag. Och jag tyckte faktiskt vi kände varandra rätt bra när vi äntligen träffades "på riktigt"- det var i vilket fall som helst inte direkt nån stel stämning:-D
Jag, trots att jag träffade husbandet via heta linjen när det begav sig och var tokkär innan vi träffades, har haft svårt för känslan att "känna" någon genom internet. Jag har behövt ett ansikte, mimik och en röst i samspel. Men jag börjar ändra mig jag med! :)
Tänk så mycket vänner som man har fått genom bloggen, vänner som man inte har träffat men verkligen känner ändå! Och jag hade förmodligen inte varit faster i dag och absolut inte blivit faster igen i april om inte de sociala forumen på internet hade funnits!
Själv är jag oerhört tacksam för bilmässan på Elmia i Jönköping... ;-)
Har aldrig riktigt förstått att vissa har en sådan skräck för sociala medier.
Ibland, ofta, tycker jag det "pratas" mer intressant och djuplodande bland mina bloggvänner än bland de jag träffar i verkliga livet. Ett fint sätt att lära känna människor jag aldrig skulle fått chansen att stöta på i verkliga livet. :)
AMEH. Det är ju fantastiskt. Jag hade inte druckit vin med dig tex om inte din blogg hade funnits. Eller min. kram kram
haha, klockrent! =)
Bullshit, som yngsta sa i kyrkan.
Sus: Men Hu! Hemska tanke!
Madlar: Jätte häftigt. Jag har fått vänner för livet genom bloggandet!
Ceciliah: Lika dumt som att säga att det är så himla osocialt att spela WF med kompisar. Hur socialt är det att sitta och läsa på t-banan, eller lösa korsord, som man gör ensam..
The Queen: Åh det låter verkligen underbartT!
Det var verkligen inte någon stel träff. Och vi var helt nyktra! :-) Massor av kramar!
Fru Gårman: Du är så illa tvungen att ändra dig. Du har ju bastat med vilt främmande kvinnor och suttit på Venusberget med samma kvinnor. Ätit rumptårta hos mig.. :-)
Cissa: Oj, faster och bilmässa! Måste läsa på här märker jag.
Märta: Jag håller helt med dig! Och i år kanske vi ses!
Ellen: Det känns helt galet att tänka att det finns ett liv innan vi träffades! Crazy helt enkelt. kram
Nina: Eller hur.
Fru Venus: Jag tycker att hon yngsta är väldigt vältalig.
Ja och på er har jag en röst, mimik och ett ansikte! :) ♥
Fru Gårman: Tur det!
Skicka en kommentar