Ikväll har jag firat mamma på hennes födelsedag. Blommorna är hennes egna, jag hade rosor med mig. Att hon saknar min styvpappa är uppenbart. Själv trodde jag att hon skulle vara glad över att få hämta krafter, och det är hon till viss del, men hon är väldigt ensam och känner sig väldigt obehövd utan honom. Alla dessa år hon lagt ner sin själ, sig själv i att vårda och ta hand om honom.
Min eftermiddag tillbringade jag bland annat med att lyssna på en skojig jurist som pratade upphovsrätt för bilder. Han hittade på lite egna uttryck och gav oss många målande beskrivningar. Till exempel sa han "fysiker" istället för fysisk person. Och "vanliga vardagssituationer som mingel". Det sista känns naturligt.
Published with Blogger-droid v1.7.3
10 kommentarer:
Det tar nog ett tag innan din mamma vänjer sig. Hon BEHÖVER ju avlastning och jag tror hon kommer till insikt men helt klart är ju att hon känner sig tom och obehövd.
Mingel är ju en typisk vardagssituation i Gafflans liv...not. ;D
Kram
Jag tänker aldrig mera träna utan dig.
Eller jo.
Men fy vad det var trööökit idag.
(apropå att jag förstår din mammas saknad. Fast du har inte direkt varit en belastning...)
KRAM!!
Suzan: Puss och kram tillbaka!
Gafflan: Jag tror som du, men jag blir ändå lite nedstämd. Och mingel borde vara en mänsklig rättighet. Punkt. KRAM!
Sus: Det är väldigt lätt att vänja sig, vid dig ska du veta. Imorgon är det jag som kör min "vanliga morgonträning". Huvva"
Sus: Hahahaha! Underbart, kvällens skratt. :-D Hahaha!
Anki: KRAMAR tillbaka.
Vilka vackra orkidéerna din mamma har i fönstret! Alla behöver känna sig behövda - en del behöver det mer än andra. Just nu är din mamma kanske som en ballong som luften har gått ur? Hon behöver nog bara få i sig mer luft för att kunna känna kraft och lite mer glädje. KRAM
Knasterfaster: Jag känner ingen som kan förklara och sätta ord på allt så bra som du! Stor varm kram!
Styrkekramar till din mamma.
(Som någon sa, jättefina orkidéer!)
Åh. Lilla mamma... Det är så stökigt när saker händer i livet som blir totalt omvälvande. Och så står man där ett-tu-tre utan att veta vad som hände med alla känslor utanpå.
Kram till mamma och dig.
Och idag är det torsdag. Det är nästan som fredag. Fast torsdag.
PUSS och KRAM
Västgötskan: Tack!
Ellen: Åh tack. Torsdag är en bra dag. Kram
Skicka en kommentar