onsdag 16 november 2011

Med benäget bistånd

Idag har jag följt med mamma till sjukhuset styvpappa ligger och kurerar sig. Det halvdöda tillstånd som rådde i lördags, på styvpappa alltså, var snäppet bättre idag. Han kunde gå. Men annars är det skralt med ork. Han gör dock allt som han kan, och lite till, för att bevisa för alla att han visst kan komma hem. Problemet är att min mamma faktiskt inte orkar ha honom hemma. Hela tiden. Och därför skulle vi idag träffa sjukhuspersonal och kommunens biståndshandläggare. Det blev en tillställning liknande de där spring-i-slå-i-dörrarna farser som brukar visas under jul- och nyårsledighet. Allt beroende på att sjukhuset lät en sjuksköterska som aldrig träffat min styvpappa ta samtalet. Plus att de inte verkade veta att de själva kallat till dagens möte.

Tack och lov för biståndshandläggaren. Hon sa ifrån på skarpen och tvingade dit ansvarige läkare. Under tiden hann ju mamma och styvpappa bli redigt ledsna/upprörda/förvirrade och nedslagna i skorna. Jag ska inte trötta ut er med detaljer från mötet. Jag kan bara säga att jag var så nära att kyssa biståndshandläggaren för hennes rediga och rådiga sätt på och efter mötet. Nu tror jag inte att anhörigekyssar ingår i hennes arbetsbeskrivning så jag lät bli. Imorgon kan vi få veta om styvpappa till en början kan få korttidsboende med fjorton dagar på vårdboende, fjorton dagar hemma. Och sen kanske ett gemensamt vårdboende. Det sista under förutsättning att biståndshandläggaren lyckas övertyga den/de hon måste övertyga om hur viktigt det är att min mamma slipper hela ansvaret.

15 kommentarer:

Malla sa...

Heja biståndshandläggaren!

Knasterfaster sa...

Det lät jobbigt det där. Hoppas du inte hade fingrarna emellan under den där spring-slå i dörrar-farsen. Rediga människor med ryggrad är som små guldkorn i vardagen. Tur du hittade ett sådant guldkorn idag. KRAM

Ann-Sofie sa...

O vad skönt med nån som tog tag i det, aldrig lätt för en anhörig att hålla på.

Sus sa...

det där låter som mitt jobb. En jävla fars.

Vilken tur att dina föräldrar har dig!

Singelmamman sa...

Malla: ja heja!

Knasterfaster: Guldkorn i vardagen gör mig glad.

Ann-Sofie: Att vara anhörig är svinsvårt.

Sus: Hemsk behandling av vårdbehövande.
Tack.

tigerlilja sa...

Kan bara hoppas att det löser sig så bra som möjligt. Jag är inte ett dugg förvånad över ditt första stycke, men lite förvånad att du lyckades hitta en sån biståndshandläggare. Inte helt självklart, tyvärr.

Mammy sa...

Fan va jobbigt!!! (har ganska nyligen gått igenom samma sak) Hoppas det löser sig till det bästa!
Har de möjlighet att bo på gemensamt boende sedan?? Det hade inte mina föräldrar. De har varit gifta i 60 år och blev tvungna att bo separat nu. Det tog hårt på min mamma!!! :( Lycka till med allt!!

Singelmamman sa...

Tigerlilja: Jag är också förvånad över att hitta ett sånt guldkorn. Hoppas hon håller hela vägen!

Mammy: Jag hoppas de ska få bo tillsammans inom ett halvår! Men det är kanske att vara för optimistisk.

Ting sa...

Usch vad jobbigt!
Hoppas att det löser sig till det bästa!
Kram!

Fru Venus sa...

Hoppas det löser sig till din mammas fördel.

Singelmamman sa...

Ting: Tack! Kram

Fru Venus: Det kan i första läget bli så, verkar det som.

. sa...

Låter jobbigt det där...
Minns dom tunga månader/åren det var tufft för "De mina".
Styrkekramar härifrån Westcousten..

Jenny

Singelmamman sa...

Jenni: Tack!

. sa...

Så lite så..
Har inte varit här inne och spatserat så många gånger ännu, men...jag gillar Din blogg!
Så jag kommer nog springa här lite...bara så Du vet alltså. Tycker själv det är lite trist när folk "glömmer" och sätta en liten signatur, och så har jag gjort likadant? Fyyy mej! Bättring utlovad!
hoppas din fredag blir bra nu..
Kram

Singelmamman sa...

Jenni: Du är sååå välkommen! Och tack för din kommentar. Hoppas du också får en fin fredag! :-)