Känns som ett jaha. Helgen försvann som en avlöning, och kvar är en ny vecka. Träningen gick bra, men jag hann inte med ett helt pass. Bestämmer mig för att berömma mig för att jag trots att jag hade ont om tid ändå gick och tränade. Det är det som i längden gör skillnad tror jag. Nu är det snart lunch, och trots att tonåringarna kommer hem idag blir det mat mitt på dagen för mig. Jag ska på möte ikväll och hinner nog bara med en snabb soppa till middag. Jag tror att även tonåringarna får soppa ikväll. Men av någon annan sort.
Ja,blir det inte bättre än så här så kan jag ju lika gärna låta bli att skriva något. *suckar*
3 timmar sedan
8 kommentarer:
Bättre och bättre...det är ju måndag!
Kram.
Gafflan: Men jag ställer krav även på en måndag! Kramar tillbaka.
Din helg verkar åtminstone gått bättre än min, med tanke på nyttgheter....min verkar mest ha gått till att tömma vinflaskor på löpande band tillsammans med några vänner.
Det är klart att du ska skriva!
Och du, på tal om avlöning - det är snart löning! ;)
Ibland går det liksom bara. Precis. Och inte mer. Jag tror som du, att det är de dagarna som gör störst skillnad. Mest för om man ger upp eller kommer vidare.
Kämpa på, du är duktig!
KRAM!
Tack och lov att denna dag snart är slut.
Ibland är det si och ibland är det så, huvudsaken är att det alltid är du :-) KRAM
Mollamaja: Men det låter härligt, tycker jag. Nyttigt, tja, för själen kanske.
Stina: Ok, du har rätt. Jag skriver på.
Veronica: Tack! Du har så rätt. Kramar tillbaka och snart är det balkongläge :-)
Stort och smått: Ja tack och lov att även måndagar har sitt slut.
Fru Venus: Gulliga du! Kram
Skicka en kommentar