torsdag 18 mars 2010

Låt oss snacka allvar nu

Det finns skäl till att de finns, och i sitt rätta sammanhang, ok. Men, vem i hela fridens och alla glödhetas idioter har kommit på att sätta benfickor på byxor som ska bäras i stadsmiljö, på kontor? Den människan borde grillas över öppen eld, på en eld gjord på alla benficksbyxor som finns.

Och ja, jag har återigen bråkat, gråtit åt/tillsammans med, yngsta tonåringen. Jippi, det här är min vecka, alla tider.

8 kommentarer:

Alexandra sa...

Haha. Nä, det är inte snyggt på nåt sätt. Och väldigt onödigt.

Ser fram emot tonårstiden. Mycket.

Therese sa...

Tja! :)

Jag ordnar en BloggJogg i Rålis på lördag kl 14.00! Du borde haka! Karta och info bifogad på bloggen!

Tjo! /Therese

Singelmamman sa...

Alexandra: När tonårstiden kommer hos dig skickar jag mina då vuxna tonåringar... :-)

Therese: Hade gärna kommit. Ska dock ägna lördagen åt mina tonåringar. Det är vårkänslor överallt!

nillas liv på pinnen sa...

Benfickor? Var kom de ifrån?

Vad gäller tonåringar så är det ju olika hur de är. Mina har jag lyckats med så jag behöver aldrig bråka med dem, de gör alltid som jag säger på en gång, liksom.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
(Fan, va jag är rolig.)

Gafflan sa...

Bråka med tonåringar är inte kul...ett dugg. Jag har väldigt långt mellan våra tjafs här hemma och är glad för det men så finns det dagar...då jag helt enkelt vill krypa under en sten och dö.
Kram till dig.

Singelmamman sa...

Nilla: Ja var kommer alla benfickor ifrån? Det förstår jag väl att du har det så!

Gafflan: Så är det här också, långt emellan, så två gånger på samma vecka är mer än tillräckligt. Men i morse sjöng minstingen och det är minsann positivt.
Tackar för kram och skickar en tillbaka!

Madlar sa...

Ok, har jag förstått det rätt? Ni bråkade om benfickor? Varför då när det finns annat att tjafsa om som röka, kröka, göka?

Singelmamman sa...

Madlar: hahaha! Nä benfickorna har inget med bråket att göra. :-) Bara en vardagsbetraktelse. Och ännu har vi inte hunnit komma till röka, kröka och göka, den dagen den sorgen.